Världens sötaste alien? ;-)

Idag har jag varit på KK. Jag var demonstrations-mamma där på en utbildning i Obstetrik och blodflödesmätning.

I två timmar låg jag med magen i vädret. Gynekologer och barnmorskor var det som utbildades.

Blodflödet i vener och artärer mättes. Dels mina till moderkakan, och sen från moderkakan till navelsträngen. Detta kollar de med hjälp av en ultraljudsutrustning och med ett dataprogram speciellt utvecklat för just detta. Allt såg bra ut! Skönt! Jag känner ju mig ofta som "Queen of worries".

En av gynekologerna tryckte så hårt på magen så jag trodde jag skulle svimma... Det sökte mig enormt! Tryckte jättehårt på Lillans huvud och på min mage. Jag var alldeles för dum-snäll och sa ingenting, för jag tänkte att de kanske inte ser något ifall de inte trycker så hårt, men det insåg jag ju senare när de andra tryckte, att det gick att se ändå.

När kursen var över fick jag mig en titt på henne igen. :-) De frågade ifall jag visste vad det var, jag svarade "En liten flicka", och då kollade de igen och såg att det är det! :-D Så nu är det trippelkollat - så det måste stämma! :-) Tre olika ultraljudsspecialister kan ju inte ta fel. ;-)

Som tack för hjälpen fick jag i alla fall bild på den Lilla sessan. :-) Hon är världens sötaste tycker naturligtvis jag, även om hon kanske ser ut som en liten alien på denna bilden. ;-)

Utmanad och "taggad"

Jag har blivit både utmanad och taggad. Blir kanske lite rörigt ifall jag sätter ihop de båda i ett inlägg, men jag gör det trots allt! Det är en ny värld för mig detta, med nya begrepp och nu ger jag mig i kast med min utmaning och min "taggning". :-)

Först ut: Utmaningen.
Kära fröken Niilsson ;-) har utmanat mig och självklart hänger jag på! :-)

Du anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

Mitt svar:

1) När jag dricker öl i flaska och slår upp i ett glas ska jag alltid ha så mycket i glaset att det nätt och jämt rinner över. Ytspänning kallar jag det! ;-)

2) När jag ska sminka mig måste jag ta upp allt ur min necessär som jag ska använda, för att plocka ner sakerna en och en allteftersom jag använt dem.

3) Jag vägrar använda disksvampen/diskborsten till något annat än disk. Tycker det är äckligt att använda samma till t ex spisen, diskbänken och diskhon.

4) När jag sätter in disken öppnar jag alla skåpen, sen "glömmer" jag att stänga dem... Jo, jag är slarvig helt enkelt.

5) Jag kan absolut inte - och har aldrig kunnat - sova på mage. För mig är det ett mysterium hur folk ens lyckas andas då de ligger så. Själv är jag övertygad om att jag ska bryta nacken då jag ligger på mage.

Hoppas ni är redo för utmaningen?

Jag utmanar härmed

Sara

Malin

Petronella

Kristina

Linda - min kära svägerska ;-)Nej, sambon och jag är inte gifta, men det är petitesser ;-)

---------------------------------------------------------------------------

Jag har blivit taggad av Kristina :-)

Här nedan kommer frågorna samt mina svar och sedan kan du se vem jag "taggar" i min tur. :-)

Four jobs you have had in your life:

1. Budgetsamordnare på Utbildningsdepartementet i Stockholm (spännande, utmanande och mycket givande!)


2. Projektledare på ett utbildningsföretag (Hade hand om allting med utbildningarna "från ax till limpa", d v s offerskrivningar, budget, schemaläggning, anställning och arbetsledning av lärare, kontakter med deltagare och uppdragsgivare mm. Detta jobb passade mig som handen i handsken!! Helt perfekt!)


3. Handläggare på Skattemyndigheten


4. Sommarjobb fyra somrar och de flesta loven på H&M

Har haft fler än såhär, men det var dessa jag kände för att nämna ;-)

• Four movies you would watch over and over:

1. Den eneste ene
2. Grabben i graven bredvid
3. Tillsammans
4. Lost in translation

• Four places you have lived:

1. I en mysig etta på Limhamn
2. I ett nybyggt hus i Klagshamn
3. I en gammal Skånelänga utanför Hörby
4. I en studentkorridor i Lund

• Four TV shows you love to watch:

1. Såå himla svårt eftersom jag sällan ser TV-serier... Men engelska deckare är ju aldrig fel...
2. Bra filmer
3. Inget mer.... Vad jag kan komma på...

• Four places you have been on vacation:

1. Indien (ett land dit man kan återvända gång på gång på gång... Finns SÅÅÅ mycket att uppleva och titta på)
2. Barcelona (ååååå, helt underbart!)
3. Rom (den absolut mest romantiska av alla storstäder jag varit i!)
4. London (fräckast, hippast, mest fartfyllda, och vilken shopping sen!! ...)

• Four websites I visit daily:

1. http://www.familjeliv.se (ett måste för oss gravida! ;-) Här har jag hittat ett gäng goa tjejer som jag går ut och fikar med ibland. De ska också ha bebis nu till våren)
2. http://www.google.se/ (alltid något man vill veta och leta reda på)
3. http://www.ams.se (inte varje dag, ska erkännas, men nästan)
4. http://www.vodaphone.se (skickar web-sms. Lättare än att knappa på mobilen)

• Four of my favorite foods

1. Sushi
2. Bönsallad med avocado, grönmögelost mm
3. Rökt lax med dillstuvad potatis, citron och spenat
4. Italiensk buffémat

Haha... Inser nu att ingenting av dessa fyra går att äta nu när jag är gravid!

• Four places I rather be:

1. Thailand
2. Indien
3. Rom
4. Under ett parasoll i Grekland, läsandes en braaa bok

• Four bloggers I am tagging:

Fröken Nilsson

Petronella

Sara

Linda

Nyinflyttad!

En älskad nalle har flyttat in!

Han har hittils legat på vinden men ska nu bo nere hos oss i vår varma, sköna trerummare. ;-)

Han är sliten men söt.

Jag tycker att han är söt för att sambon har haft honom som liten.

Eller tycker jag att sambon är söt för att han sparat honom sedan dess (sambon är 43 år)?

Eller är det jag som är så kär i sambon så allting han gör är sött?

Eller är det hormonerna som gör att jag tycker att nallen är söt, eller att allt sambon gör är sött?

Nää, nu lipar jag väl snart också! ;-)

Slush Puppie-tider

Det är Slush-Puppie tider ute nu!

Känsliga läsare varnas för detta inlägg...

För de som inte har hund, eller inte har hund som är lika grisig som min, kan jag berätta att Slush-Puppie-tider innebär att de här hundpromenaderna tar betydligt längre tid än annars. Inte bara för att matte har svårt att ta sig fram i snödrivorna, utan även för att gatorna är fulla av smaskigt Slush Puppie!

Mina hundar (speciellt den ene, men jag är finkänslig och nämner inga namn) tycker att det är toppen med all gul snö - Mums! Och struntar totalt i uttrycket: Ät inte gul snö!

För er som funderat varifrån det heter just Slush Puppie och en bild på en hund - Nu är mysteriet löst!! ;-)

Jag - en anka? ;-)

Kommentar från en granne i huset mittemot som också har hund:

- Väntar du barn?

- Ja!

- Ja, jag misstänkte det, men nu när jag såg dig bakifrån så tänkte jag att du måste vara gravid, det ser man på din vaggande gång!

Hrmmmm...

Vinterpromenad vid havet

Idag har vi varit på en 2 ½ timmes promenad vid havet! Härligt väder var det, solen lyste och det kändes som om halva Malmö var där! ;-)
Två killar som äääääääälskar snö!! :-)
Elvis sitter vid husse, och Ludde i full fart mot honom! :-)

Havet och Öresundsbron i bakgrunden

Ludde i full fräs i snön!

Jag och vovvarna vid Västra Hamnen. En vovve på varsitt håll! ;-)

Skutt och lek på det stora hundfältet

Långa karavaner av folk längs havet. :-) Det fina vädret lockade.

Sitter fint!

Tungan ute! ;-) Gott med snö! ;-)

Hemma igen... Lite gos i soffan med husse. Som synes gillar han det! :-D

Magbild, vecka 27

Ny vecka igen...

Magen har blivit lite mindre, men inte så konstigt med tanke på vinterkräksjukan. Huvudsaken är att lillan växer, frodas och mår bra!

Sen ser lite rolig ut framifrån, då jag åter kunde stå på benen efter detta såg jag tre av mina revben på sidorna, så nu ser magen ut som om den är ditsatt utanpå den vanliga. Hihi...

Vinterkräksjukan!

Nu har jag haft uppehåll på bloggen lite... Har nämligen haft vinterkräksjukan. Blä! För er lyckliga själar som inte haft det är detta symptomen (enligt smittskyddsinstitutet, och jag kan inte annat än att hålla med): illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber.

Vaknade natten till torsdag och mådde sååååå illa!! Optimist som jag försöker vara, tänkte jag att det nog var som jag inbillade mig, att det inte var någon större fara... Fast eftersom sambon legat i två dagar tidigare, så var det ändå en varningsklocka som fick mig att gå och hämta spannen...

Tur var det! Fy sjutton! Hela torsdagen fick jag inte behålla någon mat alls, och ONT i magen gjorde det. Extra oroligt, förstås, att veta att jag har ett liv i mig som behöver näring och behöver må bra, många sammandragningar p g a kräkningarna blev det. Det var väldigt buffande på henne denna dagen, hon tyckte nog att det var ett dåligt hotell ;-/

Sambon som fortfarande var dålig - men fick behålla maten - gick och köpte måltidsersättning och annan lättsmält mat så jag skulle få någonting i mig.

Det är sann kärlek! Han har varit sååå go! Suttit och hållit i spannen (uaaack!!) och baddat mig med handduk då jag ulkande legat/suttit bredvid.

På fredagen fortsatte det med feber och ont i lederna. Usch, man känner sig rätt eländig.

Idag känner jag mig darrig på fötterna, men ändå hyfsat bättre. Har kunnat äta "frukostmat" idag, om än väldigt lite.

Det som oroar mig är alla sammandragningar som jag har. Varje gång jag står och går får jag sammandragningar. Inte alls bra. För att fortsätta med min oro för GBS:en som jag nämner nedan (=Grupp B Streptokocker), har den inte blivit mindre. Ett varningstecken är just ofta förekommande sammandragningar.

Jag har kommit i kontakt med en del kvinnor på webben som förlorat sina barn i just nionde månaden p g a GBS. Det visade sig även att sambons släkting förlorade sitt barn i magen i nionde månaden. All denna statistik spär ju på oron!

Det jag är säker på nu är att jag måste propsa på att få pencillin mot GBS:et när jag ska till min läkare på tisdag. Vägrar hon skriva ut måste jag söka mig vidare. Det rådet får jag av alla som förlorat sina barn p g a GBS: Jag måste kräva pencillin! Även om GBS:en ofta kommer tillbaka är rådet att ta pencillin och sedan ta urinprov med jämna mellanrum för att se ifall det försvunnit, har det inte det så är det ny pencillinkur igen.

Visserligen är det inte bra med ständiga pencillinkurer med bebis i magen, men jag vill inte riskera att hon blir smittad och kanske dör p g a denna smitta!

Nej, nu känner jag mig yr och kallsvettig igen, måste nog ta och vila en stund i soffan!

~ Trevlig helg önskar jag er alla! ~

(Eg skulle vi gått på 40-årsfest idag, men det fick vi ju ställa in, tyvärr! Tråkigt! Tydligen ska man stanna hemma 2 dagar efter att symptomen försvunnit också, eftersom man smittar då också)

Måste avsluta med ett hurra ändå (måste ju vara lite positiv ;-) ) : Nu går det återigen att datera inläggen - KANON! :-)

Hurra, vad roligt!

Idag ringde ifrån den där myndigheten jag var på intervju på häromveckan (då jag svimmade). Jag hade ju tillsammans med 1600 andra sökt ett kvalificerat jobb där.

Hon beklagade, men jag blev inte aktuell för jobb denna gång. Jag blev ju inte speciellt ledsen, det var ju precis vad jag väntat mig, höggravid och allt!

MEN: jag blev ändå glad sedan. :-) Hon sa nämligen att de GÄRNA såg att jag hörde av mig efter min föräldraledighet, för skulle de rekrytera då igen hade jag stora chanser till att få ett jobb!! :-D

De hade fått ett mycket positivt intryck av mig, jag hade väldigt bra meriter och dessutom många bra referenser! :-)

Hurra, vad härligt det är att känna sig eftertraktad efter att ha sökt massor av jobb och gått hemma sedan i mitten av juni! Och lite positiv feedback skadar inte heller då man går hemma och känner sig allmän onyttig.

Detta var nog det allra bästa i alla fall, att börja ett nytt jobb så tätt inpå förlossningen kan nog inte vara så himla bra. Speciellt med tanke på mina fogar, och sedan också för att det är stressigt att börja ett nytt jobb, och att börja stressa två månader (det var med början den 1 mars, nämligen) före beräknad nedkomst är ju inte det bästa förstås.

Hurra igen! ;-)

UAAAHHH... denna ständiga oro!

Såhär känner jag mig ibland - och just nu! (Bild från i somras - då det var varmt och gott ute!)

Igår var jag hos barnmorskan. Fick reda på att jag är bärare av GBS (Grupp B Streptokocker). Aha, detta hade jag inte hört talas om? Hon sa snabbt till mig

"Nu får många gravida mammor panik då de hör detta, men det är ingen fara, du får bara en pencillinspruta innan förlossningen!"

Jag var lugnad, men kollade sedan på nätet.... Usch! Det visade sig finnas allvarliga risker med GBS. Bl a kan det leda till för tidig vattenavgång, vilket i sin tur leder till att bäbis kan bli smittad i magen och dö! Fanns en hel del på nätet som förlorat sina barn väldigt sent i graviditeten just p g a GBS. Barn som dör redan i magen, eller några dagar efter förlossningen. Andra risker är att barnet kan födas för tidigt (och också bli smittat) och att mamman kan få hög feber vid förlossningen vilket också kan leda till komplikationer. Usch!!

Suck... Detta bidrar ju inte direkt till att mildra min oro inför förlossningen.

Det sjuka är att ca 30% av alla vuxna individer är bärare av dessa streptokocker - så också gravida kvinnor. Och det är inte standard att ta denna odling för att kolla. Så jag kanske ändå har tur som vet om det?

Varför är jag så orolig? Det har självklart många orsaker...

• Jag är nog en rätt orolig och känslosam själ överhuvudtaget
• Bäbisen har inte kommit till mig lätt... Jag har tidigare gått på utredningar p g a ofrivillig barnlöshet då jag och min fd försökte få barn i 2,5 år. Har gråtit många tårar över varför inte jag kan bli mamma.
• Jag är 36 år och jag vet att tiden tickar på
• Jag hade tidigare ett missfall i somras, som blev en riktig ögonöppnare för mig hur lätt jag kan förlora det lilla knyte som fanns i min mage
• Jag har redan fått så många kärlekskänslor för Lillan i magen!

Nu försöker jag låta bli att tänka på det, att inte ha det annat än i bakhuvudet och veta att jag måste upplysa om det ifall något skulle hända. Att känna efter extra efter tecken på för tidig förlossning, t ex sammandragningar.

Men det är svåååårt att inte oroa sig!

Arga biotanter! ;-)

För att vara arbetssökande och "bara gå hemma" (huuuuuh!) är jag förfärligt dålig på att uppdatera min blogg... Det är ju inte så att jag bara ligger i soffan framför såpor dagarna igenom, jag företar mig faktiskt saker också! ;-) (Ser för övrigt inte mycket teve, jag blir bara sååå uttråkad! Ett tvillingdrag kanske? *gääääsp!*)

I veckan var jag ute på en helkväll med en kompis. :-) En helkväll betyder olika i olika världar, men i min gravida värld är alltså en helkväll en som slutar ca 21-21.30 eller så. Alltså ingen sen kväll på krogen numera. ;-) Saknar för övrigt inte det där ett dugg. Man kan inte vara en partygirl hur länge som helst, rätt vad det är så tillhör man den skara som går under namnet "patetisk". Hua, det aktar jag mig för.

Nåväl, vår "helkväll" började med ett restaurangbesök, där vi njöt av (enligt ryktet) Malmös bästa plankstekar. :-) Det var väldigt smarrigt! Jag som är den som brukar beställa "röd" biff, fick nu nöjet att smaka en "wel done", men den var faktiskt väldigt god ändå. :-)


En sak som jag också varit dålig på de senaste veckorna: Att dokumentera med hjälp av kameran. Här har jag stulit bilder från nätet. Fy, fy...

Mätta och belåtna rullade vi därifrån (nåja, vaggade i alla fall, och bara jag... Ska inte vara grym mot min vän Maria ;-) ) till kvällens bioval: Huset på Tara Road.

Jag har läst boken och gillade den. Gillar att läsa människoporträtt och denna bok var väldigt lättläst och roande.

Inne på filmen hade vi oturen att hamna bredvid fyra stycken fjortisar, som tydligen inte var vana vid att gå på bio, utan trodde att det var som att sitta hemma och titta på TV, d v s vi säger vad vi tycker rakt ut mitt i filmen. Håhåjaja... Sen är det ju lite pinsamt då det blir lite känslor i filmen också, t ex när huvudpersonen sitter och skriker ut sin smärta över sin sons död (otroligt hemskt och sorgligt)... Hur ska man då reagera? Ja, jobbigt att gråta, då är det bättre att gapskratta! Så det var liiiite irriterande.

Något som irriterar mig mer (jag blir rasande - men håller tyst. Koker bara inombords) är folk som har en massa ät- och prasselljud för sig. Detta känsliga har jag märkt har blivit mycket värre nu i och med hormonerna... Grrr.... Min väninnan - som i vanliga fall inte märker sånthär - satt t o m hon och bet ihop käkarna och nästan gnisslade tänder av irritation. Orsak: En mamma hade tagit med sig sin 8 (?) -årige son med på bio. I och för sig jättetrevligt, men hur vore det om vi lärde barnet att tugga med stängd mun innan vi tar ut honom offentligt?? Lillkillen hade fått en stooooooor popcornbox att sitta och knapra på under filmen. Dessa tuggade han i sig med god aptit, med öppen mun och genom heeeela filmen. Suck! Det lät som om det satt en kanin och tuggade på morötter bakom oss genom hela filmen och ärligt talat - en kanin hade faktiskt varit mycket lättare (och sötare!) att acceptera i detta fall.

Sammanfattningsvis: Filmen var bra, men inte Wow! Den berörde och några tårar lyckades vi klämma fram, trots gapskrattande och pratande fjortisar blandat med kaninen med morötterna.

Efteråt fick sig fjortisarna en blåsning av en äldre dam som suttit bakom dem. Enligt henne hade de förstört hela filmen och bioupplevelsen och de fick sig en lektion i hur man uppför sig på bio.

Själv åkte jag buss till hemmets lugna vrå, mätt och belåten med sängen hägrande på mina näthinnor. *gäsp*! En trevlig kväll, hursomhelst. Tack, Maria! :-)

Magbild, vecka 26

Vecka 26

14 jan - 20 jan 2006

Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna, om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln.

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.

Ny magbild igen, alltså... Tycker inte det är någon större skillnad från förra veckan, men det är ändå kul att ha. :-)



Och jämförelsen...



Imorgon är det dags för mitt första barnmorskebesök sedan inskrivningen. Extremt sent i graviditeten måste jag säga. :-( Tycker det är urdåligt att jag inte får komma tidigare. Alla jag jämfört med har redan varit där minst två gånger sedan inskrivningen i "min" vecka.

Till på köpet fick jag ringa och be henne ta urinprov och blodtryck på mig - vilket hon inte tagit annars. Detta tas eftersom jag hade svimningsanfallet jag berättade om lite längre ner på bloggen. Tycker det är helknäppt med tanke på att det faktiskt är deras sätt att kolla så att allting är bra med mig och bäbis!

Botilda - bland mina länkar här, under favoriter - fick en dotter på trettondagen. :-) En söt liten tjej. Å, så mysigt det måste vara att ha detta lilla pyre hos sig. :-) Grattis, Botilda! :-D

Gravidyoga

Igår var jag på min första lektion i gravidyoga. (Det är jag på yogamattan på bannern ;-) )

Vi var 15 tjejer med olika stora magar som var där för olika orsaker, men de flesta var nog övertygade om att det där med andning inför förlossningen var viktigt. ;-) De flesta var förstagångsföderskor, men det fanns bl a även en kvinna som hade trott att naturen skulle fixa förlossningen "av sig själv", vilket den inte hade gjort (vi tackar för att vi inte behövde höra fler detaljer) så hon kände nu att det var dags för lite förberedelse.

Nåja, yogan var både och. Det som ställer till strul för mig är ju mina förb... fogar. Jag har ju ont i bäckenet - ständigt och jämt - och att sitta i skräddarställning (eller meditationsställning som ledaren kallar det) var INTE skönt för bäckenet. När vi skulle lägga oss ner och slappna av trodde jag att bäckenet skulle smälla av där på studs. Ihhh, vad ont det gjorde! En sjukgymnast berättade att foglossning i själva verket är små, små frakturer på bäckenet, inte konstigt att det ibland känns som om hela alltet ska knäckas som benen på en Barbie!

Men för övrigt tror jag nog det kan vara bra, det är mycket avslappning och peppande tankar inför förlossning -något jag inte kan få för mycket av. Ser fram emot nästa lektion! :-)

Lillan i magen har varit lugn några dagar nu, *orolig mamma*, men idag satte hon igång med yoga i magen flera gånger - härligt!

Magbild, vecka 25

Oj, vad tiden går! Redan vecka 25! :-) Härligt att det går så fort!

Vecka 25

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpungt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på MVC för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 140-150 och hjärtljudet låter som en galloperande häst.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Om man misstänker för tidig födsel kan mamman få cortisonbehandling för att påskynda lungutvecklingen. När barnet är fött måste det sedan behandlas på neonatalavdelning tills lungorna är färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade.


Längtar så tills jag har en liten i min famn! Det ska bli så mysigt och härligt och helt fantastiskt (även om det såklart kommer att bli en stor omställning och mycket jobb också)!! :-) Idag har jag känt massor av rörelser. Buffar, sparkar och vridningar. Jättemysigt!! :-)

Fortfarande går den in lite vid naveln, men det är väl bara en tidsfråga... ;-)

Drömde att naveln stod ut och var lika stor som ett plommon, huuu...

Förlossningsrädsla

Jag ska erkänna en sak... Jag har en stor rädsla eller skräck... Inte för spindlar, inte för möss eller för hissar... Men för förlossningar! Min rädsla skulle jag säga sträcker sig nästintill panik. Och nu vet jag att många som har fött säger "Äsch, det är inget att vara rädd för, det är den naturligaste sak i världen!" o s v... Och detta säger de förstås i all välmening. Men det går inte att prata eller tänka rationellt i denna frågan med mig - tyvärr, för lika svårt som det är att övertyga en araknofobiker att spindlar inte är farliga, lika svårt är det att säga till mig att jag inte ska oroa mig.

Hitintills under mitt liv har jag tacklat problemet på följande vis: I ungefär 23 år har jag varit helt övertygad om att jag ska adoptera barn, absolut inte föda fram dem själv. Denna övertygelse kom då jag som 7 eller 8-åring såg ett väldigt realistiskt reportage om förlossningar på teve, där närbilder med blod och annat, tillsammans med plågade skrik från den födande visades helt utan censur. Den kvällen tog det flera timmar för mina föräldrar att lugna mig, jag var helt förstörd. Under årens lopp -fortfarande med adoptionsfrågan helt klart för mig - har jag hört diverse historier som bara gjort mig än mer övertygad om mitt val.

Att vara äldre förstföderska har många fördelar i mina ögon - men också nackdelar. Just nu skulle jag vilja säga att den största nackdelen är att jag har följt mina vänners förlossningar (ja, inte i förlossningsrummet då - utan hört om dem efteråt) vilka är ÅTSKILLIGA under årens lopp. Jag är ju ändå 36 år och de första skaffade då de var 19, så ni kan ju bara tänka er! Det har varit alltifrån spruckna ändtarmar, dödfödda barn, 51-timmarsförlossningar, komplicerade förlossningar så att barnen blivit CP-skadade (har tyvärr hänt en av mina vänner - med båda hennes söner) till smärta som är så ihållande och olidlig att vederbörande endast valt att skaffa ETT barn...

Det är säkert en blandning av detta samt min reaktion på smärta (jag blir aggressiv och får panik) som gör att jag är livrädd för att få en komplicerad förlossning. Det gör ju inte saken lättare att bli panikslagen under smärtsamma förhållanden, varken för mig eller för barnmorskan (eller för den delen den stackars sambon som säkert råkar ut för ett och annat personligt okvädesord också).

Mitt sätt att hantera saken efter att jag hade bestämt mig för att ändå försöka skaffa egna biologiska barn har varit enkel: Jag stoppar huvudet i sanden, andas djupt och blundar och då finns inte problemet kanske? Eller??!

Men: mindre än fyra månader kvar och jag inser att jag måste ta tag i det där problemet - för det är ju ett problem för mig, ett stort sådant t o m!

Så nu har jag bestämt att ta följande steg för att överkomma eller åtminstone göra min rädsla mindre:

1. Gravidyoga (avslappning inför förlossningen samt smidighet i kroppen låter ju som en bra kombination! Smidig... Jag blir nästan full i skratt då jag skriver det. Smidig är väl inte direkt ett attribut jag skulle sätta på mig själv just nu. Hihi...)

2. Vattengympa för gravida (avslappning i ljummet vatten och förbereda sig inte förlossningen - inte så dumt det heller! :-) )

3. Profylaxkurs (läste en artikel där ett gäng barnmorskor skrev att det märktes stor skillnad på de kvinnor som gått profylaxkurs och förberett sig jämfört med de som inte hade gjort det. Profylax ska underlätta betydligt, påstods det i denna artikel)

4. Läsa, läsa, läsa... (och då menar jag inte alls skräckhistorier som jag fått höra i 17 års tid, utan en faktabok skriven av en barnorska (se bilden) med 30 års erfarenhet för kvinnor som vill förbereda sig inför förlossningen) Vilket jag börjat göra och insett att hrmmm... det är tur att jag har fler punkter på den här listan som ska minska min rädsla... Inser i alla fall att kunskap om vad som kommer att hända, det måste jag ha!

5. Kontakta en specialistgrupp för kvinnor med förlossningsrädsla på KK. Dessa har jag fått rekommenderat av en väninna med precis samma rädsla som jag och som födde för två år sedan. Hon fick väldigt mycket hjälp och sa att det underlättade betydligt för henne. Jag struntar i att jag är 36 år, det handlar inte om ålder - jag måste komma över min rädsla!

Så nu har jag erkänt - och jag skäms inte ett dugg! ;-)

Petronella!

Hej!

Du har skrivit på min blogg två gånger nu, men då du inte har fyllt i mailadress eller har en egen blogg, så kan jag ju inte besvara dina frågor, tyvärr! Kan du inte skriva din mailadress ifall du ser detta? När jag klickar på ditt namn ser jag dig som användare men din det står inte att du har någon blogg.

Hälsningar Sissi

Svimningsanfall på anställningsintervju!

Veckan har sprungit på... Varit mycket avkoppling för min del. Har börjat läsa lite om förlossningar. Huuuu!!

I veckan var jag på anställningsintervju på en myndighet här i Malmö. Det är ett väl kvalificerat jobb jag sökt så det var väldigt roligt att bli kallad, speciellt då det var 1500 sökanden!!!! Wow, vilken lycka, men vilken arbetsmarknad det är nu - hemskt!! :-/

Jag var lite nervös eftersom jag inte berättat att jag var gravid, naturligtvis inte i ansökan, och jag blev så överrumplad då de ringde och kallade mig eftersom jag var i affären och handlade då så det kom aldrig för mig att berätta det. Detta oroade mig en del innan jag skulle iväg på intervjun... Drömde t o m om det nätterna innan.

Kände mig ändå inte jättenervös när jag väl skulle dit. Visst, jag var ju "laddad, men inte extremt nervös ändå. Hade klätt mig i en rätt löst sittande lammullströja (!! - inte att rekommendera på en anställningsintervju kan jag ju säga såhär efteråt) och en mockakavaj utanpå det + kjol och stövlar.

Väl där blir jag invisad i en litet rum, där vi sitter 4 personer. Det var VARMT där kan jag säga. Luften var slut redan innan jag kom dit...

Intervjun satte igång och jag fick en massa knepiga frågor - vilket jag gillar eftersom det tyder på att de tänker efter då de intervjuar. Hellre bli intervjuad av någon professionell än en ovan som inte vet vad de ska fråga efter.

Efter ett tag kände jag att jag hade extremt svårt att koncentrera mig på frågorna. Snustorr i munnen fick jag be om ett glas vatten. Fick det, men kände mig alltmer okoncentrerad och ofokuserad. Jag fick be dem öppna fönstret också.

Sen kände jag kallsvetten bryta fram i pannan... Det rann ordentligt och jag började känna att jag fick ett högt sus i öronen och blodet försvann i ansiktet. Man riktigt känner hur färgen försvinner från ansiktet och läpparna.

Efter ytterligare en liten stund fick jag säga att "Ursäkta mig, men jag tror att jag kommer att svimma snart!" och började skaka i kroppen! Sååå otäckt det var!! De var jättegulliga och ville ta mig ut så jag fick frisk luft och en man började leda mig ut i korridoren. Jag hann ta tre steg innan allting snurrade och jag höll totalt på att tappa kontrollen över kroppen. Fick slänga mig på ett bord och hyperventilerade med svetten sprutande ur pannan!

Huuuuaaa, vilken otäck upplevelse!! De fick ringa efter taxi till mig och leda mig ut till denna.

Väl hemma var jag helt slut och kände mig helt tom i hela kroppen och sinnet och tårarna bara rann. Av rädsla och av chocken förstås. Usch!

Jag sov hela eftermiddagen, och när de ringde från myndigheten och bad mig komma på intervju igen (eftersom vi inte hann bli klara) som på måndag kom jag mig inte för att berätta att jag är gravid. Fick inte tag i henne senare heller, så nu har jag mailat och berättat läget. Får se ifall de vill att jag ska komma dit ändå - men jag förstår ifall de inte vill, jag kan ju max jobba i två månader innan det är dags att gå på föräldraledighet och jobbet är såpass kvalificerat att det tar drygt ett år innan man är upplärd och någotsånär självgående.

Nu avvaktar jag alltså måndag och försöker att inte tänka på det som hänt - då kommer jag att bli än mer nervös till nästa gång annars.

Magbilder, vecka 24

Du har gått 162 fulla dagar av 281

Du är i vecka 24

Du har gått 23 fulla veckor och 2 fulla dagar (v23+2)

Du är i 5:e kalendermånaden

Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)

Du är i trimester två

Du har 116 dagar kvar till förlossning



Vecka 24
Kroppen: Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, sk. förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 cm långt, barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.


Ny magbild för vecka 24. Framifrån…



… och från sidan! :-)



En jämförelse på magar fr o m vecka 11. :-)



En liten älskad i magen!! :-)

Mellandagsaktiviteter! :-)

Mellandagarna sprang iväg de också, men de var fulla av trevliga aktiviteter. ;-) Juldagen var den enda dagen vi tog det lugnt, då pustade vi ut efter julaftonen. ;-)


26 december...


Vi var en runda på mellandagsrean. Jag handlade för presentkortet jag fått. Hittade fem jättesnygga toppar på Sisters som passar perfekt till en gravid mage och även då jag ska amma. :-) Så glad för dem – jag har inte handlat nytt på hur länge som helst. Fick dessutom en jättefin top i julklapp så nu har jag en del att ta på mig då jag vill vara fin. ;-)


På kvällen var vi med sambons vänner på Interpool, ett ställe där det spelar biljard. Vi åt gott och pratade och hade trevligt, men sedan blev klockan så mycket så vi fick skynda hem till hundarna., så det blev ingen biljard.


Här är vi på väg till Interpool, det snöade för fullt och här har jag min nya härliga vinterjacka på mig! :-)



27 december...


Vi gick en runda på stan igen. Jag bytte några julklappar jag fick av sambon. Hittade en jättefin top och en kjol på Mission Motherhood. Köpte även två lite tjockare tröjor i laxrosa respektive turkos på Tippy. Sköna och varma!


Söta småttingar i snön! De ääääälskade att skutta omkring i snön! Här är det Ludde som varit plog i nysnön! :-)



Elvis gillade också snön, även om han ser något ”moloken” ut på denna bild. Här är han i sin regnrock, vilken vi är väldigt tacksamma över att ha! :-)



En snötäckt kyrka i stan! Vacker!



Lite extra bus då vi kom in. :-) Husse kliar små hundmagar! :-)



28 december...


Beställde en vagn!! :-) Oj, vad tidigt, säger någon. Men nej, faktiskt inte. Det är upp till 14 veckors leveranstid på dem så det var bra tid nu. Dessutom var 05:s modeller nedsatta nu vilket passade oss utmärkt. Det blev en Brio Nova, med hårdlift. De verkar smidigast att köra, måste tänka på att det är barnvagn och två hundar som jag ska ut med varje dag.

Om fyra månader är våra liv helt annorlunda: Vi är förhoppningsvis föräldrar!! :-) Känns väldigt ofattbart men häftigt!


Denna vagn i dessa färger är nästan som den vi beställt, skillnaden är att vi har mer beige/brunt på vår, inte så mycket vitt.



På kvällen hade vi gäster. Det var sambons vänner igen på middag. Trevligt!! De bor i Italien annars så det blir inte så ofta vi träffar dem. Så vi får passa på nu när de är hemma över julhelgen. :-)


Här är jag, skitsnygg och sexig i mina nya glasögon! Eller hur?!! :-D Nej, skojar bara, vi spelade Brainstorm och i det spelet ingår att ha de här då man är kontrollant. ;-)



Jag och goa Claudia i vårt kök. :-)



”Italienfolket” Johan och Claudia. :-)



29 december...


Ännu en dag för besök! :-) Hade folk på varm choklad och mackor. Två vuxna och tre barn. :-) Det var uppskattat, då de hade varit ute i snön och åkt pulka hela dagen, då passade maten bra. ;-) Efter att de hade gått kom sambons föräldrar på middag. :-) Det var trevligt! :-)


Jag och norska Marianne. :-) Har min fina julklapptstop på mig. :-)



En glad Mattias i juldekorationen ;-)



Jag tagen ur just det perspektiv som är så himla smickrande då man börjar få lite dubbelhaka… ;-)



Gäster två dagar på raken, och två omgångar idag! Puh! Inte konstigt att man blir trött!!



Kan bara hålla med! ;-D



30 december...


Var ute på shopping IGEN! Jag hade ett presentkort som varade t o m den 31 på Stadium som jag kände att jag måste utnyttja. Så det blev en skön fleecejacka i rött. :-) Sambon köpte jeans på JC. :-) Fiiiina. ;-)
På kvällen var vi på middagsbjudning hos sambons vänner ute i ett nytt bostadsområde precis vid havet som heter ”Dockan”. De bodde i en jättefin lägenhet med 3,30 i tak!! Ojojoj! God mat och jättetrevligt var det också! :-)


31 december – NYÅRSAFTON!


Vi firade nyår hemma. Jätteskönt att ta det lugnt efter en rätt jäktig men trevlig och angenäm vecka. Vi åt gott, myste med hundarna och såg en Harry Potter-film. Det var skönt att vara hemma, då jag inte visste hur Elvis skulle reagera på smällarna. Nog tur att vi var hemma, för de stod folk precis utanför vardagsrumsfönstret och smällde så det skallrade i rutorna. Vi bor på andra våningen så det kändes rejält. Vi gav hundarna varsitt jättestort kex så de blev lite distraherade och smaskade på dem istället för att vara rädda för alla smällare, skönt!!

Blivande mamma och pappa! Vissa säger att vi har likadana näsor, vad tycker ni?? ;-) Babyn kommer säkert att få stor näsa och stort leende att döma av föräldrarna. Hihi…