Svimningsanfall på anställningsintervju!

Veckan har sprungit på... Varit mycket avkoppling för min del. Har börjat läsa lite om förlossningar. Huuuu!!

I veckan var jag på anställningsintervju på en myndighet här i Malmö. Det är ett väl kvalificerat jobb jag sökt så det var väldigt roligt att bli kallad, speciellt då det var 1500 sökanden!!!! Wow, vilken lycka, men vilken arbetsmarknad det är nu - hemskt!! :-/

Jag var lite nervös eftersom jag inte berättat att jag var gravid, naturligtvis inte i ansökan, och jag blev så överrumplad då de ringde och kallade mig eftersom jag var i affären och handlade då så det kom aldrig för mig att berätta det. Detta oroade mig en del innan jag skulle iväg på intervjun... Drömde t o m om det nätterna innan.

Kände mig ändå inte jättenervös när jag väl skulle dit. Visst, jag var ju "laddad, men inte extremt nervös ändå. Hade klätt mig i en rätt löst sittande lammullströja (!! - inte att rekommendera på en anställningsintervju kan jag ju säga såhär efteråt) och en mockakavaj utanpå det + kjol och stövlar.

Väl där blir jag invisad i en litet rum, där vi sitter 4 personer. Det var VARMT där kan jag säga. Luften var slut redan innan jag kom dit...

Intervjun satte igång och jag fick en massa knepiga frågor - vilket jag gillar eftersom det tyder på att de tänker efter då de intervjuar. Hellre bli intervjuad av någon professionell än en ovan som inte vet vad de ska fråga efter.

Efter ett tag kände jag att jag hade extremt svårt att koncentrera mig på frågorna. Snustorr i munnen fick jag be om ett glas vatten. Fick det, men kände mig alltmer okoncentrerad och ofokuserad. Jag fick be dem öppna fönstret också.

Sen kände jag kallsvetten bryta fram i pannan... Det rann ordentligt och jag började känna att jag fick ett högt sus i öronen och blodet försvann i ansiktet. Man riktigt känner hur färgen försvinner från ansiktet och läpparna.

Efter ytterligare en liten stund fick jag säga att "Ursäkta mig, men jag tror att jag kommer att svimma snart!" och började skaka i kroppen! Sååå otäckt det var!! De var jättegulliga och ville ta mig ut så jag fick frisk luft och en man började leda mig ut i korridoren. Jag hann ta tre steg innan allting snurrade och jag höll totalt på att tappa kontrollen över kroppen. Fick slänga mig på ett bord och hyperventilerade med svetten sprutande ur pannan!

Huuuuaaa, vilken otäck upplevelse!! De fick ringa efter taxi till mig och leda mig ut till denna.

Väl hemma var jag helt slut och kände mig helt tom i hela kroppen och sinnet och tårarna bara rann. Av rädsla och av chocken förstås. Usch!

Jag sov hela eftermiddagen, och när de ringde från myndigheten och bad mig komma på intervju igen (eftersom vi inte hann bli klara) som på måndag kom jag mig inte för att berätta att jag är gravid. Fick inte tag i henne senare heller, så nu har jag mailat och berättat läget. Får se ifall de vill att jag ska komma dit ändå - men jag förstår ifall de inte vill, jag kan ju max jobba i två månader innan det är dags att gå på föräldraledighet och jobbet är såpass kvalificerat att det tar drygt ett år innan man är upplärd och någotsånär självgående.

Nu avvaktar jag alltså måndag och försöker att inte tänka på det som hänt - då kommer jag att bli än mer nervös till nästa gång annars.