Arga biotanter! ;-)

För att vara arbetssökande och "bara gå hemma" (huuuuuh!) är jag förfärligt dålig på att uppdatera min blogg... Det är ju inte så att jag bara ligger i soffan framför såpor dagarna igenom, jag företar mig faktiskt saker också! ;-) (Ser för övrigt inte mycket teve, jag blir bara sååå uttråkad! Ett tvillingdrag kanske? *gääääsp!*)

I veckan var jag ute på en helkväll med en kompis. :-) En helkväll betyder olika i olika världar, men i min gravida värld är alltså en helkväll en som slutar ca 21-21.30 eller så. Alltså ingen sen kväll på krogen numera. ;-) Saknar för övrigt inte det där ett dugg. Man kan inte vara en partygirl hur länge som helst, rätt vad det är så tillhör man den skara som går under namnet "patetisk". Hua, det aktar jag mig för.

Nåväl, vår "helkväll" började med ett restaurangbesök, där vi njöt av (enligt ryktet) Malmös bästa plankstekar. :-) Det var väldigt smarrigt! Jag som är den som brukar beställa "röd" biff, fick nu nöjet att smaka en "wel done", men den var faktiskt väldigt god ändå. :-)


En sak som jag också varit dålig på de senaste veckorna: Att dokumentera med hjälp av kameran. Här har jag stulit bilder från nätet. Fy, fy...

Mätta och belåtna rullade vi därifrån (nåja, vaggade i alla fall, och bara jag... Ska inte vara grym mot min vän Maria ;-) ) till kvällens bioval: Huset på Tara Road.

Jag har läst boken och gillade den. Gillar att läsa människoporträtt och denna bok var väldigt lättläst och roande.

Inne på filmen hade vi oturen att hamna bredvid fyra stycken fjortisar, som tydligen inte var vana vid att gå på bio, utan trodde att det var som att sitta hemma och titta på TV, d v s vi säger vad vi tycker rakt ut mitt i filmen. Håhåjaja... Sen är det ju lite pinsamt då det blir lite känslor i filmen också, t ex när huvudpersonen sitter och skriker ut sin smärta över sin sons död (otroligt hemskt och sorgligt)... Hur ska man då reagera? Ja, jobbigt att gråta, då är det bättre att gapskratta! Så det var liiiite irriterande.

Något som irriterar mig mer (jag blir rasande - men håller tyst. Koker bara inombords) är folk som har en massa ät- och prasselljud för sig. Detta känsliga har jag märkt har blivit mycket värre nu i och med hormonerna... Grrr.... Min väninnan - som i vanliga fall inte märker sånthär - satt t o m hon och bet ihop käkarna och nästan gnisslade tänder av irritation. Orsak: En mamma hade tagit med sig sin 8 (?) -årige son med på bio. I och för sig jättetrevligt, men hur vore det om vi lärde barnet att tugga med stängd mun innan vi tar ut honom offentligt?? Lillkillen hade fått en stooooooor popcornbox att sitta och knapra på under filmen. Dessa tuggade han i sig med god aptit, med öppen mun och genom heeeela filmen. Suck! Det lät som om det satt en kanin och tuggade på morötter bakom oss genom hela filmen och ärligt talat - en kanin hade faktiskt varit mycket lättare (och sötare!) att acceptera i detta fall.

Sammanfattningsvis: Filmen var bra, men inte Wow! Den berörde och några tårar lyckades vi klämma fram, trots gapskrattande och pratande fjortisar blandat med kaninen med morötterna.

Efteråt fick sig fjortisarna en blåsning av en äldre dam som suttit bakom dem. Enligt henne hade de förstört hela filmen och bioupplevelsen och de fick sig en lektion i hur man uppför sig på bio.

Själv åkte jag buss till hemmets lugna vrå, mätt och belåten med sängen hägrande på mina näthinnor. *gäsp*! En trevlig kväll, hursomhelst. Tack, Maria! :-)