Jag - en knäppismagnet? ;-)

Det är något med mig som gör att knäppisar dras till mig... En gullig väninna sa att hon trodde att det beror på att jag "har ett så vänligt och öppet ansikte som inbjuder till kontakt".

Senaste knäppisen var häromdagen på stan. Jag gick med min barnvagn på gågatan i Malmö och det var rätt mycket folk. Då kom en äldre dam fram till mig som såg vänlig ut. Och så sa hon:

- Åhhh, vilken söt bebis!

Jag tittade skeptiskt på henne (hon hade nämligen inte ens tittat ner i vagnen!!), men spelade med och sa (fortsatte gå längst gatan):

- Ehh, tack!

- Vad stor hon är för sin ålder, hur gammal är hon? fortsatte hon. (hon sa alltså att Nea var stor för sin ålder innan hon visste hur gammal hon var)

Jag log lite och svarade... Hon sa det hon trodde att mammor vill höra, tydligen.

Jag fortsatte gå, men hon gick jättenära mig som om vi hörde ihop (folk trodde säkert att hon var min mormor eller något...) och sen började det riktigt knäppa:

Hon gick och skrek okvädesord till alla som gick förbi. T ex:

- Du, röktjejen! Cigarettjejen! Håll inte på att röka, du tar livet av dig! Hör du mig? Sluta genast! Ska jag slänga cigaretten åt dig?

- Hej, kepskillen, går du här och tror att du är något, gå hem och läs dina läxor!

- Tjockistanten, vad gör du här på gatan och går omkring?

Jag gick fortare och fortare och till sist hann hon inte med längre... Pust!



Sånt här händer mig inte så sällan. De kommer fram på busstationer, på gatan, på stranden, mm.

Förra sommaren råkade jag ut för två riktiga knäppisar!

Det ena var en kvinna som kom fram till mig på stranden och började berätta att hennes bror hade kommit ut ur garderoben då han var 50 år och berättat att han var bög. Jag tänkte att det var ju lite konstigt att komma fram till en främling och berätta det, men jag antog att hon behövde prata om det. Men sen blev det bara värre och värre. Hon berättade att hennes bror suttit i fängelse för att ha förgripit sig på sin styvson, men att hon trodde på sin bror då han sa att han vill det själv (styvsonen var 12 år men "mogen för sin ålder"). Jag säger bara
usch!! Sen att hans fd fru och hans barn också berättat att han hade förgripit sig på barnen, men hon litade på att han inte gjort det. Och jag bara stod där, vad sjutton ska man göra? Till sist fick jag ta mitt pick och pack och gå hem! Hon slutade inte prata!

Det andra var när jag låg och solade en dag och det var väldigt få människor på stranden. Jag hörde en kamera klicka, men tänkte att det var någon som fotograferade sin hund, eftersom det är tillåtet med hundar på stranden. Då plötsligt fick jag skugga på mig och det stod en man 20 cm ifrån min kropp och tittade ner på mig. Han stod där med en stor kamera kring halsen och började prata. Det var väldigt tomt på folk runtomkring och bara jag och mina hundar var där. Han bara stod där så nära och pratade och vägrade gå, jag blev jättenervös. Till sist fick jag säga att jag skulle hämta mina hundar och jag gick långt, långt bort för att stätta mig hos några andra hundägare som stod och pratade. Mina saker låg kvar och han stod där och väntade på mig. Efter ca 40 minuter gick han äntligen! Fy sjutton för äckliga knäppisar!