lördag, mars 18, 2006

Djupandning, mellanandning och flämtandning!

I helgen var jag och sambon på profylaxkurs. :-)

Åååååå, vad bra den var!! Vi kände oss helt fyllda med energi och glada och positiva under tiden och även efteråt. :-)

Jag kanske ska börja "från början"? ;-) För er som inte läst min blogg så regelbundet: Jag är förlossningsrädd. Varför? Det är en lång historia, men den avslutas i alla fall med en lång rad hemska förlossningsberättelser från vänner och bekanta (de flesta har ju fått barn innan mig). Jag tror att fram tills för ca två år sedan hade jag inte hört en enda positiv förlossningsberättelse, utan alla handlade om extrem, outhärdig smärta och kvinnor som sprack ända upp till öronen (ska inte gå in på detaljer nu), mm. Antingen var det dessa eller var det några som sa "Det är inte värre än att gå till tandläkaren" och jag som aldrig varit rädd för att gå till tandläkaren avfärdar dessa sistnämnda påståenden som bullshit!

Såååå... profylaxkursen är en del i min (vår) förberedelse inför den stundande förlossningen.

Kursledaren Helena är barnmorska och verkligen helt fantastisk!! Hon stack inte under stol med att det gör j-ligt ont att föda, men att det är den häftigaste och roligaste upplevelse man kan vara med om.

Vi följde mycket "Annas profylax" (Anna har skrivit boken "Innan du föder" => jättebra bok som rekommenderas varmt!). Vi lärde oss att djupandas (används då värkarbetet startar), mellanandning (i mitten av förlossningen) och flämtandning som används då "värken är snudd på outhärdig".

Hon gav oss målbilder, vi fick göra avslappning, hon gav tips på bra förlossningsställningar, och framför allt engagerade väldigt mycket våra partners (eller coacher som de gillade att bli kallade ;-) ) i diskussionerna (bl a deras viktiga roll under förlossningen) och gav tips på olika former av massage under förlossningen.

Detta var kanon för mig och sambon. Det blev en helt annan form av samhörighet kring förlossningen än vi kände under föräldrakursen.

Vi blev så uppfyllda av glädje och energi från Helena! Helt fantastiskt! Sambon sa efter kursen att han hade önskat att hon skulle vara med under förlossningen, och det kan jag hålla med om! :-)

Vi träffade även ett gäng jättetrevliga blivande föräldrar som vi pratade mycket med. Ett av paren hade vi gått föräldrakurs med, men eftersom vi inte ens hade presenterat oss under den kursen visste vi inte hur trevliga de var! ;-) Nu blir det några fikor med henne och säkert barnvagnspromenader också (hon är beräknad till en dag efter mig, så vi kanske t o m ses på BB ;-) )

3 Comments:

At 3:07 em, Blogger Ida said...

Hej.

Jag har inga barn så jag vet inte hur förlossningar är men men kompis fick barn förra veckan och den ungen ploppade bara ut:

Vattnet gick klockan fem på morgonen. Dagen kom och värkar vid kl 13,00. Mamma och pappa åt lunch och tog det lugnt. Vid två tre kom de på att det nog är dax att packa väskan. De kom till förlossningen klockan 17,00 och ungen var ute klockan 17,25 efter några krystar. Visst det gjorde ont men det var inte så lilla som hon förväntat sig.

Kanske någor för dig?

 
At 3:08 em, Anonymous Anonym said...

Det låter väldigt spännande! Jag förstår att ni blev inspirerade och att det liksom känns på riktigt nu.

Härligt!

KRAM

 
At 10:47 fm, Blogger Pernilla said...

jaaa, vissta var den bra!!! Jag hade också velat ha med min kursledare på förlossningen, skulle ge ett exeptionellt lugn tror jag. Men ut kommer ungen ändå :-)

 

Skicka en kommentar

<< Home