En sociologisk studie på förlossningen

Den 15 februari hade jag en sociologisk studie på KK i Malmö… Medan jag väntade på att bli inkallad till Mathildateamet för förlossningsrädda blivande mammor (hur besöket gick där kan jag återkomma till en annan gång) roade jag mig med att studera de andra patienterna i väntrummet/TV-rummet.

De höggravida kvinnorna som skulle föda kom med sina män och väntade på att få tillgång till ett förlossningsrum (det var tydligen väldigt fullt upp denna dag på KK). Under tiden stod teven på och Sverige spelade hockey mot någon (hrmmm, jag erkänner att jag inte är så superintresserad av hockey).

Jag studerade roat de båda paren som satt och väntade. Båda kvinnorna satt uppenbarligen och pustade och andades och hade värkar. Den ene mannen satt och tittade BARA på teven under tiden. Satt och skrek ”För faen, Sundin!” o s v stup i kvarten. Hans stackars kvinna la handen på honom och hyschade honom varje gång värkarna hade avklingat och lugnade honom med sina ”De klarar nog det, de vinner nog!”. Där satt alltså HON och lugnade honom mellan värkarna! Han ägnade inte henne en blick eller tanke under denna tid.

Det andra paret såg så söta ut. Mannen satt nere vid hennes knä, höll henne i händerna, klappade henne och såg henne i ögonen och frågade hela tiden hur det var med henne. Bara någon gång såg jag att han förstulet vände sig om och tittade hur det gick i hockeyn! Det var GULLIGT! Vilken skillnad det är!

Hoppas deras förlossningar gick bra båda två. Fast den förstnämnda kvinnan lät som om hon skulle få två barn att ta hand om i fortsättningen: ett stort och ett litet. ;-)