Näääääheee!
Ingenting än! :-(
Usch, vad trött jag är på det. Imorse kunde jag knappt öppna ögonen för att ögonlocken var så igensvullna av allt vatten. Får knappt mig skorna längre och tarmarna gör så ont att jag ett tag inatt trodde att det var förlossningen som var på gång.
Idag är det v 41+0... I Stockholms landsting sätter de rutinmässigt igång förlossningen efter v 41+3. Varför? Jo, det innebär stora risker för både mamma och barn att gå över längre. :-( Och det känns enormt stressande. Jag blir så arg för att reglerna är så olika, och självklart väldigt nervöst, för på tisdag är det v 41+3 för mig och jag kommer inte att bli igångsatt eftersom jag inte bor i "rätt" landsting. :-(
Här behandlas man så nonchalant. Jag har inte ens fått en rutinmässig kontroll hos min barnmorska nu på snart 2 veckor! :-( Varför? Jo, hon har SEMESTER!! Och nej, det fanns ingen möjlighet att gå hos någon annan, det fanns ingen som hade tid. Grrrr...
På måndag ska jag till min barnmorska, då har det gått 2 veckor sedan senaste besöket. USCH!
Ja, jag gnäller, jag vet! Men jag börjar ju bli DESPERAT!!
Vill passa på att tacka alla för ert stöd, ni är så himla gulliga som peppar mig nu dessa tunga dagar! Stor kram till alla ni goa!! <3 <3 <3
posted by Sissi @ 11:46 fm
4 comments
4 Comments:
Hej gumman!
Du ska se att det ordnar sig. Gick själv en vecka över tiden med Filip. Det är ju en hel del förstagångsmammor som gör det. Två nätter innan jag skulle bli igångsatt gick värkarbetet självmant igång genom att slemproppen gick. Du ska inte stressa upp dig utan lyssna på kroppen och försök samla krafterna så gott det går. Förstår att det är jättetungt och jobbigt att vänta men det kommer såå vara värt väntan när allt är över. Det är jag övertygad om.
STOR KRAM!
Håll ut!! Jag vet att det är svårt att ta in, jag gick ju också över ett bra tag, men när lillan kommer ut minns du inte all denna jobbiga väntan utan har total fokus på din lilla ögonsten. Stort lycka till när det nu blir! Kram isa
Lita på att kroppen fixar det här helt av sig själv! Försök slappna av och låt lillan få det lugn hon behöver, det kommer fixa sig! Lovar! Stöttekramar!
Kämpa på gumman!
Jag kan verkligen sätta mig in i hur du känner, man är utlämnad till vad sjukvården tycker och har inte mycket att säga till om trots att man själv påverkas så mycket av besluten.
Det kommer att gå jättebra!
KRAM på dig
Anna
Skicka en kommentar
<< Home