lördag, april 22, 2006

Vecka 40...

Idag har jag gått in i vecka 40. Vecka 40!! Fniss... känns helt otroligt! Både jag och mannen min kan bli lite fnissiga då vi tänker på det, att vi snart har en liten sessa att titta på och gosa med och fashineras av.

Men när kommer hon?? Vill att hon ska komma nu.

Har så många illustrationer och idéer i skallen om vad jag vill/skulle kunna rita i samband med detta, men jag kan ju inte rita nu... Har svårt för att hålla i en penna p g a vattnet och carpaltunnelsyndromet. Tyvärr... :-(

Det finns ju en teori om att när man är riktigt trött på det, då sätter förlossningen igång. Så då är det alltså okej att gnälla nu i vecka 40? Fastän jag är så himla glad att hon finns där i magen på mig.

Jag är i alla fall rejält trött på de sömnlösa nätterna. Vaknar ständigt av värkande och svullna händer och fingrar som jag knappt kan röra, och det kvittar vilken sida jag ligger på (på rygg kan jag inte ligga, då får jag knappt luft och pulsen börjar stiga eftersom bebisen trycker på stora kroppspulsådern) för hon sparkar och bökar och har sig, för hon vill helst att jag ska stå upp eller sitta upp... Hon trivs inte när jag ligger på sidan. Men lilla vän, jag måste ju sooooova!!

7 Comments:

At 6:19 em, Anonymous Anonym said...

Hoppas hon tittar ut snart den lilla bebben! Åh, så spännande!!! :) Vilken dag som helst!!

Kram på er!

 
At 9:00 em, Anonymous Anonym said...

Iiiiih, spännande!!!!!!

 
At 10:49 em, Anonymous Anonym said...

Jag får sova på nåder om inte min lilla bläckfisk känner för att göra tänjövningar just då... Därimot väcker jag mig själv så fort jag försöker ändra sovställning för ingenting känns bekvämt längre... (gnäll, gnäll..)
Visst blir man trött på det och så är man ju så nyfiken!!

 
At 7:59 fm, Anonymous Anonym said...

Åh vad spännande! :-)

 
At 8:23 fm, Blogger Botilda said...

Det blir mycket bättre med nattsömnen sen. Och det är väldigt mycket mer tillfredsställande att vara vaken för att amma eller trösta än för att man har ont i kroppen.

Lilla A:s pappa och jag är något så ovanligt som utsövda småbarnsföräldrar! Efter lite drygt två månader i livet tyckte hon att det var skönt att få sova hela nätterna. Förvåningen var stor den morgon vi alla tre vaknade av att väckarklockan ringde och vi insåg att vi sovit sedan vi gick och lade oss...

 
At 11:21 fm, Blogger huldra said...

Jag tror hon kommer på tisdag, för då fyller jag år. :)

 
At 12:54 em, Blogger mintid said...

Ja det är en omställning när man blir tre helt plötsligt...fniss minns när vi var på BB jag o sambon o sonen låg i en korg...vi glömde honom när vi skulle gå o äta på BB avdelningen...vi var lite vimsiga båda två..ja visst jag vi har en liten nu med ;o)...
Så spännande detta är Sissi :)
Kramis

 

Skicka en kommentar

<< Home