~ Sissis krypin ~

Nu flyttar jag!

2006-10-22T23:16:00.000+02:00

Nu tar jag mitt pick och pack och flyttar till

http://sissilinnea.wordpress.com/

Du är välkommen dit!

Vissa inlägg kommer att vara "öppna för alla" och vissa kommer att vara mer personliga, främst för att jag kommer att publicera många bilder, men också för att jag ibland skriver saker jag inte vill ska googlas fram och vara till allmän beskådan.

Vill du ha lösenordet till de låsta inläggen är du välkommen att maila mig och berätta vem du är!

Nu efteråt kan man skratta åt eländet

2006-10-13T21:45:00.000+02:00

Jag skrattar och nickar igenkännande åt allt detta - även om det var så lagom roligt då jag befann mig där. ;-)

Jag hittade detta på Aftonbladet, angående att gå över tiden (Krönika av Terri Herrera Eriksson):

Vecka 41 – Du sover förmodligen skitdåligt just nu och har vuxit ur alla mammabyxor. Investera i ett par nya – ingen blir glad av att vara kroniskt trött OCH dessutom iförd ett par för trånga mysbyxor. Vi snackar livskvalitet för 179 spänn. Försök ha det trevligt, även om du är supersur. Hyr massor av filmer och bjud hem de få vänner som 1) inte anmärker på att du sover dig genom filmen 2) inte frågar när bebin egentligen ska komma.

Vecka 42 – Sluta hyperventilera! Barnet kommer faktiskt inom någon vecka. Fokusera på livets små glädjeämnen: apoteket säljer medicin mot halsbränna i flera olika smaker (både mint och lakrits utöver den sedvanliga cementsmaken). Till skillnad från alla andra konstiga restriktioner finns det ingen övre gräns för hur många magtabletter du får äta. Festa loss på ett par kartor och känn dig helcrazy. Målbild: nästa vecka kan du klippa tånaglarna själv.

Och Belinda Olsson, också Aftonbladet, skriver följande sanning om första tiden med barnet: Klicka här för att läsa!

Helsjuk dröm? ;-)

2006-10-12T21:30:00.000+02:00

Jag drömmer ofta så knasigt! Inatt drömde jag att jag var på fest och att min absoluta favoritskådis var där! ;-)

Daniel Auteuil - han är bara så cool! :-)

Han kom fram till mig (såklart!! Enormt realistiskt), han visste vem jag var (hihi) och började fråga en massa frågor om min "intima hälsa" nu efter förlossningen. Att han hört att jag blivit sydd, mm. Helsjukt! Vågar inte ens tänka på hur man ska drömtyda den? ;-)

Liten blir stor!

2006-10-12T18:20:00.000+02:00

Nu fyller hon snart 5 månader, min fina och älskade Nea!

Idag fick hon sin andra vaccination och grät inte, bara slutade le... ;-)

Nu är hon uppe i 7878 gram* och är 58,5 cm lång.

Och en annan sak har också hänt:

Spana in bilden! Två bissingar i underkäken!

*Inte konstigt att hennes mamma har värk i halva kroppen, främst axlar, rygg och armar. Det är tungt att bära bebis!

Jag - en knäppismagnet? ;-)

2006-10-11T21:30:00.000+02:00

Det är något med mig som gör att knäppisar dras till mig... En gullig väninna sa att hon trodde att det beror på att jag "har ett så vänligt och öppet ansikte som inbjuder till kontakt".

Senaste knäppisen var häromdagen på stan. Jag gick med min barnvagn på gågatan i Malmö och det var rätt mycket folk. Då kom en äldre dam fram till mig som såg vänlig ut. Och så sa hon:

- Åhhh, vilken söt bebis!

Jag tittade skeptiskt på henne (hon hade nämligen inte ens tittat ner i vagnen!!), men spelade med och sa (fortsatte gå längst gatan):

- Ehh, tack!

- Vad stor hon är för sin ålder, hur gammal är hon? fortsatte hon. (hon sa alltså att Nea var stor för sin ålder innan hon visste hur gammal hon var)

Jag log lite och svarade... Hon sa det hon trodde att mammor vill höra, tydligen.

Jag fortsatte gå, men hon gick jättenära mig som om vi hörde ihop (folk trodde säkert att hon var min mormor eller något...) och sen började det riktigt knäppa:

Hon gick och skrek okvädesord till alla som gick förbi. T ex:

- Du, röktjejen! Cigarettjejen! Håll inte på att röka, du tar livet av dig! Hör du mig? Sluta genast! Ska jag slänga cigaretten åt dig?

- Hej, kepskillen, går du här och tror att du är något, gå hem och läs dina läxor!

- Tjockistanten, vad gör du här på gatan och går omkring?

Jag gick fortare och fortare och till sist hann hon inte med längre... Pust!

Sånt här händer mig inte så sällan. De kommer fram på busstationer, på gatan, på stranden, mm.

Förra sommaren råkade jag ut för två riktiga knäppisar!

Det ena var en kvinna som kom fram till mig på stranden och började berätta att hennes bror hade kommit ut ur garderoben då han var 50 år och berättat att han var bög. Jag tänkte att det var ju lite konstigt att komma fram till en främling och berätta det, men jag antog att hon behövde prata om det. Men sen blev det bara värre och värre. Hon berättade att hennes bror suttit i fängelse för att ha förgripit sig på sin styvson, men att hon trodde på sin bror då han sa att han vill det själv (styvsonen var 12 år men "mogen för sin ålder"). Jag säger bara
usch!! Sen att hans fd fru och hans barn också berättat att han hade förgripit sig på barnen, men hon litade på att han inte gjort det. Och jag bara stod där, vad sjutton ska man göra? Till sist fick jag ta mitt pick och pack och gå hem! Hon slutade inte prata!

Det andra var när jag låg och solade en dag och det var väldigt få människor på stranden. Jag hörde en kamera klicka, men tänkte att det var någon som fotograferade sin hund, eftersom det är tillåtet med hundar på stranden. Då plötsligt fick jag skugga på mig och det stod en man 20 cm ifrån min kropp och tittade ner på mig. Han stod där med en stor kamera kring halsen och började prata. Det var väldigt tomt på folk runtomkring och bara jag och mina hundar var där. Han bara stod där så nära och pratade och vägrade gå, jag blev jättenervös. Till sist fick jag säga att jag skulle hämta mina hundar och jag gick långt, långt bort för att stätta mig hos några andra hundägare som stod och pratade. Mina saker låg kvar och han stod där och väntade på mig. Efter ca 40 minuter gick han äntligen! Fy sjutton för äckliga knäppisar!

Konstiga reaktioner...?

2006-10-11T21:24:00.000+02:00

Jag måste bara säga att jag fått några konstiga reaktioner på mitt beslut om att skaffa en lösenordsskyddad sida. Många var positiva, gulliga och förstående.

Men... istället för att skriva t ex "Vad tråkigt det vore att inte få följa dig genom bloggen, men jag hoppas jag hör till dem som får ditt lösenord, annars skulle jag sakna dina rader!" så skriver de att jag borde tänkt på det liiiiite tidigare och vill hävda sin rätt att vara anonym. Men jag då?? Har inte jag rätt att vara anonym, icke sökbar på Google?? Och varför skulle jag tänkt på det tidigare? Har ni på något sätt lidit av att jag tagit det beslutet nu och inte tidigare? Jag bara gapar förvånat, och inser att beslutet att lösenordsskydda min blogg är helt rätt!

Vad sysslar jag med?

2006-10-08T21:40:00.000+02:00

Ja, det kanske ni undrar? Jag har så fullt upp i min bebisbubbla att bloggen inte är prio nr 1 (2 eller 3.. ;-) ) och det är ju ett sundhetstecken tycker jag ;-)

Det jag håller på med är en framtida lösenordsskyddad blogg som jag hoppas jag ska få tid med inom de närmaste veckorna. Jag börjar ogilla att en massa okända (som aldrig ger sig tillkänna) kan komma in och titta - och ännu värre ifall någon får för sig att kopiera bilder, mm. Och så jag inte vill blogga anonymt, och jag tycker det är så roligt med bilder på människor så lär det nog bli en lösenordsskyddad blogg inom snar framtid.

Jag har i alla fall haft en massa mammor och bebisar på besök här i veckan. Här är en del av alla som var här! :-) (vi var 22 stycken: 11 mammor och 11 bebisar)

Jag älskar överraskningar!

2006-09-28T22:55:00.000+02:00

...stora, som små! :-)

Jag tror att de flesta förstått att jag tycker att min man är underbar? ;-) Idag kom han hem med detta:

och sa:

- Jag tar hand om Linnea, tappa upp ett bad och lägg dig och koppla av och ät dessa! ;-)

Jag sa inte emot! ;-)

Skoutmaning!

2006-09-28T22:24:00.000+02:00

Jag har blivit utmanad, av Botilda! Att fotografera skor. Helst mina egna, antingen favoritparet eller alla.

Jag har många favoritpar, men har valt favoritparet i kategorin minnen.

Lite dammiga, jag använder dem inte direkt varje dag ;-)

Anledningen till att jag valde dessa är att jag har fina minnen till dem. Jag köpte dem nämligen i INDIEN, Kerala. För att se bilder från min fina resa till Kerala i Indien, klicka HÄR. :-)

Nu utmanar jag de som vill, att fotografera ett av sina favoritpar skor! :-)

Mammafikor! :-)

2006-09-27T16:59:00.000+02:00

Att få barn har många positiva bieffekter! :-)

En av dem är alla nya bekantskaper! Det är såååå roligt!

Vi är ett gäng som träffats sedan vi hade stora (och mindre stora) magar i november, och nu ses vi med våra bebisar. Det är verkligen roligt!

Då jag blev gravid kunde jag aldrig ana att det fanns så många trevliga nyblivna mammor! Det får mig att se ljust på framtiden, med så trevliga mammor så måste ju bara samhället se bra ut också för våra barn då de växer upp??! :-) Eller hur? :-)

Här är några av de trevliga mammor jag träffar, och deras fina bebisar! :-)

På besök hos tvillingmamman Linda :-) Med ena dottern i knäet.

Båda tvillingarna Vilda och Saga

Elias i sin mamma Marias famn

Mamma och son – lika som bär! :-)

Petra och lilla Fredrika

Lilla Molly med sin mamma! :-)

Lilla Lova och mamma Petra.

Olivia med mamma Anna

Nathalie med hennes lille Elliot

Söta lilla Klara. Klara är väldigt lik sin mamma som följaktligen också är söt, men som inte ville vara med på bild.

Och så är det jag och min älskade lilla bebis! :-) Jag med de obligatoriska dregelfläckarna kring axeln ;-)

Dopet, nr 2: Dopet i bilder ;-)

2006-09-25T22:31:00.000+02:00

Lilla älsklingen döptes alltså i söndags. Det var en mysig dag och solen lyste. Helt perfekt!

Vi hade turen att vi kände det andra paret som döpte sin son också – jätteroligt!

Det var farmor och mormor som var hennes faddrar/gudmödrar. Hon var duktig nästan hela ceremonin, det var bara precis innan hon skulle döpas som hon blev trött på att bara sitta i famnen. Då började hon gnälla, för att sedan gråta då prästen hällde vatten på hennes huvud.

Men då prästen gjorde korstecknet på hennes mun log hon brett igen och genom församlingen gick ett ”Åååhhhh”. ;-)

Jag sätter inte in bilder på folk som inte är tillfrågade, därför är det mest Linnea och hennes föräldrar som syns här.

Döpt Linnea som sover sött och glada föräldrar i solen :-)

Vi bjöd på jättegod buffé: Havets läckerheter!

En del av de 31 st gästerna

Tårta!

Finast inslagna presenten! :-)

Jag och min goa vän Lydia som hade åkt ända ifrån Eskilstuna för att vara med på dopet! :-) (kram, vännen!)

Linnea var en solstråle – som vanligt - hela eftermiddagen, trots att hon åkte från famn till famn.

Hon fick sååååå mycket fint!

Festföremålet i fina klänningen :-)

Dags att sova – mycket nöjd liten dam med sin älsklingsfilt! :-) Nöjd var också hennes föräldrar. Det blev en jättebra dag!

Dopet, nr 1: Dukningen

2006-09-25T19:19:00.000+02:00

Här är vad omslagspappret användes till:

Färdig dukning!

Passande servetter till vår lilla sessas dop! :-)

Jag hade stansat ut små flickor att dekorera med ;-)

Rosa rosor, givetvis! ;-)

Dopförberedelser pågår....

2006-09-14T11:38:00.000+02:00

Linnea Signe döps på söndag, den 17 september och förberedelserna pågår för fullt!

Återkommer med rapport, förklarande text och bilder efteråt :-)

Förälskad!

2006-09-11T00:05:00.000+02:00

Jag är så enormt förälskad! Hela hjärtat är uppfyllt av kärlek till det lilla liv som började växa i mig i augusti förra året.

Jag älskade henne redan som en liten ärta i magen, en liten ihopknycklad franskbrödssmörgås i miniformat, som vi såg på det första ultraljudet på skärmen -världens bästa TV!

Älskade henne ännu mer då jag kände hennes sparkar, och älskade henne ytterligare mer för varje dag jag bar henne i magen.

Men den kärleken har blivit mycket större nu när jag har henne i mitt liv, utanför livmodern. Jag blir varm i hela bröstet då jag tänker på henne, ser henne, jag kan sitta hur länge som helst och bara titta på henne.

Hennes pappa och jag kan le mot varandra och fortfarande tala om vilket mirakel det är att hon finns hos oss!

Jag visste att jag skulle älska henne av hela mitt hjärta, men att det skulle kännas så av kärlek i varenda cell i kroppen visste jag inte. Det är underbart!

Det finaste i världen!

:-)

2006-09-10T21:52:00.000+02:00

Foto: Min man ;-)

Besök hos farbror doktorn!

2006-09-06T17:08:00.000+02:00

Vi har varit hos farbror doktorn!* Orsak: Mamma såg att Nea tog sig för örat hela tiden och åmade sig. Verkade inte akut störd av det, men eftersom mamma vet hur ooooont det gör i örat med öroninflammation och personalen rekommenderade att vi åkte in, så gjorde vi det.

Det blev en låååååång väntan… och väntan… och väntan…

En liten flicka var helt svullen i ansiktet kom in i famnen på sin mamma. Hon hade blivit getingstucken i ögat! Stackars liten! Självklart fick hon gå före alla andra.

Vi fick ett rum efter ett tag, eftersom de inte ville riskera att Nea skulle bli smittad av de andra där.

En sköterska kom in och stack henne i fingret och här har vi hennes första plåster på fingret! ;-)

Hon var så duktig och sa inte ett pip. Sköterskan blev väldigt förvånad och sa att de flesta barn brukar gallskrika när de sticker i fingret.

Sen blev det väntan och väntan… igen…

Pappa och Nea väntar och väntar...

Ihhhh! Ett otäckt monster kom och tog det blodsockerhöjande Twixet som mamma och pappa skulle ha! :-O

Inte speciellt gott, det där, men vi var i skriande behov av en blodsockerhöjning.

Linnea väntar med stora ögon på doktorn

Till slut kom han!! Efter närmare 3½ timmes väntan.

Det var en snäll farbror som hette Abdullah! :-) Han frågade mamma och pappa hur många barn de hade och då de svarade att de hade ett bara han gapade och sa:

-Vaaaa? Bara ETT? Hela familj??

Sen skrattade vi lite allihop åt det ;-)

Mammas tolkning av hans reaktion var att han i sin kultur är van vid att man skaffar många barn och med tanke på mammas och pappas ålder var det konstigt med ett barn.

Pappas tolkning var att vi såg ut att vara såååå perfekta och trevliga föräldrar att det var skandal att vi bara hade ett. Hi-hi… ;-)

”Öroninflammationen” var en rodnad i örat. Lite alvedon så blir det bra! ;-) Pappa pustar ut…

...och Nea somnar gott i vagnen! ;-)

*barnakuten i stan

Absurda samtal 2

2006-09-05T13:39:00.000+02:00

I det absurda samtalets värld talas det väldigt mycket om bajs och kräk. Och jag lyssnar, utan att höja på ögonbrynen, eftersom jag är exakt likadan själv. Men när slutar man med dessa samtal, eller kommer man alltid att prata om sina barn på detta sätt?

Föreställ er en mamma säga detta om sin 15-åring:

- Det smattrar massor i brallan när han sover, oj, vad han fiser!

- Han hade inte bajsat på 8 dagar så du kan ju bara tänka dig vilken laddning som kom!

- Han har lite problem med att bajsa, stackarn, så nu vet jag inte vad jag ska göra!

- Han är ett kräk- och bajsbarn så här får bytas kläder flera gånger om dagen!

- Han är väldigt tuttfixerad, han stirrar och försöker gripa tag i mina väninnors bröst!*

*förhoppningsvis visar han inte det så tydligt när han är 15 år ;-)

Absurda samtal 1

2006-09-05T12:34:00.000+02:00

I samma ögonblick som bebisen kommit ut stiger man in i det absurda samtalets värld.

Jag delade sal med TRE andra nyförlösta mammor på BB, där det bara var skynken emellan och fick bl a höra följande samtal:

"...och då sa min sambo att jag var duktig IGEN, och jag skrek 'Nej, du fattar inte, jag DÖÖÖR!'"

"... så mitt högra bröst är bäst!"

"...och då sa min barnmorska till mig att mina hemorrojder var stora som plommon i utdrivningsskedet"

"...jag trodde att jag skulle bajsa hela tiden men det kom bara en bebis!"

"Nej mamma, jag har inte bajsat än, jag väntar lite med det, jag har ju precis krystat ut en bebis!"

"Aldrig mer sex för min del!"

"Får jag klämma lite på dina bröst, vi är lite perversa på detta stället"

Det bästa sättet att vakna...

2006-09-01T09:57:00.000+02:00

...är att höra "Ehhhh", slå upp ögonen och se in i dessa pigga och glada ögon:

...och ett ansikte som spricker upp i ett stoooooort leende då hon ser att jag vaknat! :-D

Underbart!!

Min mans nya passion!

2006-08-31T21:56:00.000+02:00

Min man har en ny passion... Han utvecklade den nu i sommar då vi hyrde en stuga på norra Öland, invid en skog, i två veckor!

Resultatet av denna passion ser ni nedan.

Obs! Bilderna är inget för spindelfobiker! (de värsta klistrar jag in längst ner, så de första kan ni titta på utan risk ;-) )

Denna är min absoluta favorit!! Den ser nästan animerad ut, men när helt omanipulerad (bilden)! Gräshoppan viker undan bladet och ler i i kameran ser det ut som! :-D Visst är bilden läcker??!! :-)

En slända, och i bakgrunden är stugan som vi hyrde! :-)

En liten larv som äter på ett strå. Tittar man riktigt noga ser man att det finns dagdroppar i pannan på den. Visst är det fashinerande? Stooora ögon och man ser käkarna också!

En fjäril suger nektar från en blomma :-)

Ingen insekt, bara en ormbunke :-)

Regn i spindelnätet

Denna är så läskig så jag kan knappt titta på den själv... Får rysningar! Huuuuh!

Hej då, sommarsko!

2006-08-28T23:00:00.000+02:00

Det är alltid lite tråkigt att ställa undan sommarskorna, men jag får väl inse att det är dags nu! Tråkigt, eftersom det betyder att sommaren är slut!

Närbild på sommarens favoritsko! ;-)

Då och nu!

2006-08-27T21:36:00.000+02:00

DÅ...

Jag kallades "partybrud", trivdes på krogen, var bland de sista som lämnade festen och älskade att vara ute och dansa! :-D Det var jag som tog initiativ till fester och bjudningar, och hade tjejmiddag i min lägenhet var och varannan helg. När jag träffade en av bartendrarna från "Schlagerbaren"* på en kurs sa jag:

"Åh, jobbar du där?** Det är mitt andra hem!" :-D

Gick förbi där häromdagen, blev lite sentimental och frågade min man ifall han trodde att de saknade mig där? ;-) Hi-hi, knappast! ;-)

4 olika partytillfällen :-)

NU...

...är jag lycklig med min älskade man och underbara dotter, och har dessutom fått dille på pedagogiska leksaker (hade någon sagt detta till mig för ett år sedan hade jag bara höjt på ögonbrynen och skakat på huvudet - fniss):

Äpplet med 12 olika "lekmöjligheter" (från 3 mån) ;-)

Här är de två viktigaste personerna i mitt liv på en "shake-bar"*** i Köpenhamn i fredags!

Vi hade en jättehärlig dag! Solen strålade, vi gick och strosade och det var sååååå myyyysigt! :-D

Partybruden som blivit lycklig morsa! ;-D

*Jodå, jag känner till töntstämpeln, men det är det största utestället i Malmö dit "alla" går och har roligt. En lördagkväll är det inte ovanligt med 800 pers! Alltid var det några jag kände som var där! :-)

**Avslöjar samtidigt att jag mest stod och hoppade på dansgolvet och inte stod och hängde i baren särskilt mycket eftersom jag inte kände igen honom!

***Gör jättegoda OCH nyttiga smoothies :-)

Guldstjärnor! ;-)

2006-08-18T22:19:00.000+02:00

Jajamensan, veckans mål är nått! :-) Tre snabba entimmespromenader är gjorda så jag får TRE guldstjärnor = en guldstjärna per promenad! :-)

Dagens promenad var dels med en 6,5 kilos bebis på magen (i bärsjal) och dels TVÅ promenader på samma dag, på sammanlagt 4 timmar, så jag tycker minsann att jag är värd en extra stjärna! ;-) Tänk så bra det är att betygssätta sig själv! (hihi)

Nybliven mamma-syndrom nr 2

2006-08-17T20:48:00.000+02:00

Oj, jag behöver kontanter till imorgon! Måste gå och ta ut pengar!

Går ut med liten bebis i bärsele (Gulligt! Mysigt! Härligt) med kräktrasan hängandes utanför jeansfickan (Väldigt medvetet och praktiskt inför ev missöden) i en frisyr bestående av en massa fula genomskinliga krokodilklämmor för att få upp luggen och en Lilla My-knut på huvudskulten (T o m nästan för fult för att gå hemma i! Detta var för att jag var våt i håret efter bad och tanken var VERKLIGEN att jag skulle ta ner det så snart jag ammat klart... Ehummm... Detta kom jag på då jag mötte en kille i tonåren som tittade på mig och fnissade till lite. Pinsamt. Förklaringen hade jag kanske i bärsjalen? Men varför se ut som nidbilden av en nybliven mamma?).

Nåväl: Framme vid bankomaten tar jag fram mitt VISA-kort som jag haft i över 10 år. Vad händer???!! JAG HAR GLÖMT KODEN!! HJÄLP!! Två gånger provar jag, sen får jag varning... Så här sitter jag nu utan kontanter och med ett VISA-kort i fickan som jag glömt koden på... :-( Hoppas minnet dyker upp under natten!

Yes, amningsdemens känner jag till!

Psst... Syndrom nr 1 är alltså den offentliga amningen jag berättar om nedan.

Lika som bär!

2006-08-15T12:48:00.000+02:00

Jajamensan, min (vår) dotter är vääääldigt lik sin pappa! :-) Och självklart är hon pappas lilla ögonsten!

Jag börjar nästan undra vem som är mamman? ;-) Hihi...

Jag har letat och letat och funnit att hon faktiskt har mina fingrar och naglar! ;-D

Inte helt oväntat får jag ofta kommentaren (vissa har t o m ropat det rakt ut! ;-) Bl a vår bvc-sköterska!)

-Oj, vad hon är lik sin pappa!

och

-Ja, din man kan i alla fall inte få för sig att du har varit otrogen!

Häromdagen då jag klädde på henne tänkte jag:

-Ja, här har vi Ulf i solhatt! ;-D

Längtan

2006-08-12T22:48:00.000+02:00

Jag har badat med min lilla älskling! Vad mysigt det var. Jag ville förbereda henne lite inför babysimmet!

Först var hon lite förvånad! Inte bada i baljan? Bada med mamma?

Det var ju riktigt roligt! :-)

Dråpligt!

2006-08-12T22:21:00.000+02:00

Ett annat bevis på att jag är nybliven mamma är något som hände igår:

Jag och Ulf var på Hansacompagniet i Malmö (=lite "finare" galleria). Linnea blev hungrig och jag satte mig ner och ammade. En annan mamma från föräldrautbildningen kom förbi (vi satt precis utanför Polarn och Pyret ;-) - förr eller senare dyker någon man känner upp där ;-) ) och vi började prata lite.

Linnea hade slutat äta, mamman gick och jag och Ulf fortsatte prata. Efter ett tag sa han:

-Inte för att det gör mig något, men du kanske ska stoppa in bröstet igen, de som går förbi tittar rätt mycket!

Hihihi...

Bebisbubbla

2006-08-12T22:09:00.000+02:00

Jag lever i en bebisbubbla! Jag erkänner!

Jag skruttar runt i min egen lilla värld och den kretsar kring lilla Linnea! :-)

Men tro nu inte att jag bara sitter inne och ammar dagarna i ända bara för att jag haft mitt långa uppehåll, nej tvärtom! Mina dagar går fort, flera gånger i veckan är jag iväg och fikar med andra nyblivna mammor, och hittar på annat kul. Aldrig kunde jag föreställa mig hur många olika nya kontaktytor jag skulle få när jag blev gravid! Det är jättekul!

För att beskriva lite hur jag tycker jag har det citerar jag min "medsyster", (=en annan bloggare och nybliven mamma) Kunde inte låta bli, då jag skrattade igenkännande på i stort sett varje punkt!

Du vet att du blivit mamma när...

... du vaggar och vyssar med kroppen trots att det är maken som just då håller bebisen.
... du rullar varuvagnen på ICA fram och tillbaka, fram och tillbaka.
... du inte känner dig klädd utan en kräktrasa på ena axeln.
... det första man berättar när maken kommer hem är om bebisen bajsat under dagen.
... du torkar bebiskräk med din egen tröjärm (och behåller tröjan på hela dagen. Och nästa dag.)
... det tar tre dagar att läsa en del av morgontidningen.
... du kan äta en middag på två minuter (med efterrätt och med en hand).
... du längtar efter att få gå ut med soporna för att få lite egentid.
... du inte längre går på toaletten ensam. Inte stänger du dörren heller.
... du fångar upp spyor med handen utan att blinka.
... sex är en siffra som kommer före sju.
... en fullproppad dag innebär att man ska handla mjölk och gå till BVC.
... du hittar din numera kalla lunch i micron tre timmar senare.
... din absolut högsta önskan är en natts obruten sömn.

Kampen har börjat!! ;-)

2006-08-12T17:16:00.000+02:00

Semestern är över... Nu ska jag äntligen försöka gå ner några av mina kilon som jag lagt på mig under min graviditet! Jag trodde de skulle gå bort liiite lättare när jag ammar, men nope, ingeting har jag gått ner sedan vattnet, bebis och moderkaka försvann. :-( Snopet! :-(

Mål: Jag tänker försöka gå ner 12 kg! När jag blev gravid vägde jag 17 kg mindre än idag, men det känns inte realistiskt. På bilden nedan har jag en klänning i barnstorlek 164 cl(!!) (Jag är själv 167 cm lång) och den sitter inte ens tight över rumpan ;-) Att gå ner sååå mycket är orealistiskt, men bilden + 5 kg hoppas jag på! Det kommer att ta tid, men det är jag beredd på. Det jag INTE vill är att behöva köpa helt ny garderob till vintern/hösten i STOOOR storlek!

Jag tänker mjukstarta med att ha som mål att promenera snabbt i minst 1 timme tre dagar i veckan. Helst skulle jag vilja skriva sju dagar i veckan, men jag måste vara realistisk också! För varje dag jag klarat min snabba 1-timmes runda får jag en guldstjärna! :-)

Största hotet mot denna viktnedgång är mitt sötsug, jag är ALLTID sugen på godis!! :-(

Vill börja med GI, men eftersom jag helst då vill äta bönor och linser (mums!) får jag vänta tills efter amningen eftersom Linnea annars får magknip.

Idag var första dagen jag får min guldstjärna! :-) Det ösregnade men vi gick i alla fall - fastän det skulle vara lätt att hitta en ursäkt att låta bli ;-)

Håll tummarna för att det kommer att gå bra, jag ska rapportera här framöver hur det går!

Vi har varit på bröllop

2006-08-09T23:19:00.000+02:00

I lördags var vi på bröllop!

Att gå på bröllop är inte som det var förr, innan Linnea kom.

Hmmm, vad ska jag ha på mig? Jo, jag kan ha den klänningen jag gifte mig i! Eller inte? Ska jag dra upp hela klänningen då jag ammar? Vad säger bruden då, borde det inte vara hon som ska ha all uppmärksamhet? ;-)

Det blev att vi fick gå och köpa en amningsklänning! Förhoppningsvis ska jag amma några månader till och kan ha den till hösten också - därför köpte jag en i brunt.

Bröllopet var fint. Jag hade inte träffat brudparet tidigare, men de verkade jättetrevliga. 7 barn hade de, så där ligger man i lä! ;-)

Det blev en kort kväll, Linnea ville inte äta (hon vill sällan äta utanför hemmet) så vi fick snällt bege oss hem igen vid 21-tiden. Småbarnsförälder? Jajamensan! ;-)

Remember me?

2006-08-09T23:09:00.000+02:00

Ojojoj, vad läääänge sedan jag uppdaterade min blogg! Undrar ifall det är någon som kikar in här ibland eller alla har gett upp hoppet om mig? ;-)

Allt är bra här, livet som mamma är underbart, men tiden går så fort, så fort, och jag har inte prioriterat bloggen.

Nu tänker jag köra på som om ingenting har hänt, att skriva om allt som hänt sedan förlossningen skulle ta alldeles för lång tid.

Tillfälligt avbrott

2006-06-16T21:42:00.000+02:00

Såhär ser mitt liv ut just nu:

Amma - stiga upp - byta blöja - amma - ta på mig kläder - amma - borsta mina tänder - amma - bre mig en smörgås - amma medan jag äter den... o s v.

Sen fikar jag också, med nyfunna vänner. Då ammar jag, lägger henne i vagnen, går snabbt till fikastället, ammar henne när jag kommer fram.

Men det är mitt liv som mamma och jag älskar det!! :-) Jag njuter av varenda minut, lever i nuet och accepterar att detta är mitt liv just nu. Någon blogg hinner jag inte så ofta med - som ni märker - men vi mår bra, både jag och LINNEA! :-)

Hon är förstås världens sötaste och jag älskar henne mer och mer för varje dag - eller kanske t o m varje minut?? :-)

Idag har jag börjat läsa min första bok om barn. Det känns bra, jag var så fokuserad på förlossning och allt däromkring så det tog ett tag att öppna en bok igen.

Trots väldigt liten egentid är jag så lycklig! Lycklig för Linnea, för Ulf, för mitt liv, för alla nyfunna vänner i och med graviditeten och allt därikring.

Hoppas att ni alla andra mår bra, en dag ska jag kika in till er och se hur ni har det!

Stor kram från mig!

Förlossningsberättelsen!

2006-05-29T22:15:00.000+02:00

Förberedelser

Jag var förlossningsrädd.

Därför förberedde jag mig på följande sätt:

- Lyssnade på avslappnings-CD
- Jobbade med positiva målbilder
- Läste massor av fakta om förlossningar
- Förlossningsförberedande vattengympa
- Gravidyoga
- Profylaxkurs
- Mathildagruppen för samtal hos barnmorska om min förlossningsrädsla
- Pratade med min man Ulf om mina rädslor och önskemål

Av sakerna ovan var gravidyogan det som klart gav minst, och profylaxkursen och avslappningsbandet det som gav mest. Men även vattengympan var kanonbra!

Mina tankar och reflektioner kommer efter förlossningsberättelsen i korthet (även om den är lång). ;-)

Förlossningen i korthet (Ulf förde loggbok)

Vi hade tid på förlossningen (=KK) på söndagen den 14 maj kl 8.30 för överburenhetskontroll.

Kl 2-3 på natten den 14:e börjar vattnet sippra, men bara i små mängder. Jag går och lägger mig igen.

Kl 8.30 Inne på KK konstaterar de att det är fostervatten, men säger att vi kanske måste åka hem igen eftersom det är så små mängder.

Kl 9.00 går vattnet ”på riktigt”. Eftersom jag bär på gbs* får jag inte åka hem utan kommer att bli igångsatt ifall inte värkarna kommer igång av sig själv.

Kl 10.30 Dags för vattenlavemang och dusch. Många har sagt att det är hemskt att få lavemang, men det var inte hemskt då inte värkarna satt igång i alla fall. Jag fick lavemang för de hade förhoppningar om att detta skulle sätta igång mitt värkarbete – vilket det inte gjorde.

12.00 fick vi vårt förlossningsrum. Det var väldigt fullt på KK denna dag, därav en lång förmiddag med mycket väntan. Jag var inte ett dugg nervös/rädd ändå. Vi hade bara lite ”scenskräck” båda två, NU ÄR DET DAGS – PÅ RIKTIGT! Fast det kändes ändå så himla overkligt. Jag var ju 17 dagar över tiden och började nästan tvivlade på att jag skulle föda överhuvudtaget.

12.15 kommer förlossningsläkaren och barnmorskan in. Läkaren kände ifall jag hade öppnat mig något. Livmodermunnen var lite mjuk, fast den låg fortfarande bakåt**. Jag var öppen ca 1½ cm. Barnmorskan förbereder mig för dropp. Eftersom jag har gbs* ska jag få två doser penicillin innan barnet föds. Läkaren sätter in ett vagitorie med prostaglandin för att sätta igång förlossningen. Denna vagitorie ska hjälpa livmodermunnen att öppna sig. Jag ligger med CTG-apparat för att kolla barnet hjärtljud.

12.50 Jag får en ny barnmorska (=bm), Eva. Hon sätter ett pencillindropp på mig.

13.30 Jag blir urkopplad från CTG:n. Beställer mat till mig (=fiskgratäng). Ulf går iväg och handlar mat till sig (vi glömde hans mat hemma, tyvärr)

13.45 Värkarna har satt igång och kommer med korta mellanrum (vilket är vanligt då man blivit igångsatt).

14.10 Kopplar in TENS-maskinen

14.30 Värkarna kommer regelbundet. Jag profylaxandas genom dem. Jag får in maten, men eftersom värkarna kommit igång så är jag inte så sugen på att äta. Ulf får mata mig, men det är inte många tuggor jag äter ändå. Aptiten är borta och jag är väldigt fokuserad på att andas mig igenom värkarna och slappna av mellan dem.

14.50 Lägger jag mig ner i sängen, det gör ont i rygg, mage och bäcken av att stå. Blir uppkopplad till CTG-apparaten igen och babyns hjärtljud är bra.

15.20 Ny undersökning, jag har inte öppnat mig alls sedan förra undersökningen (3 timmar tidigare) trots värkarna.

16.45 har värkarna tilltagit och jag vill ha mer smärtlindring. Tar lustgas. Har många tvillingvärkar och värkar som stegrar sig snabbt nästan utan förvarning.

Ligger och har precis börjat med lustgas. Har fått en för varm vetekudde på magen, därav färgen på huden där ;-)

17.10 har öppnat mig 4 cm.

17.15 ställer jag mig upp och står med gåstol. Det underlättar för värkarna i bäckenet och ryggen men gör desto mer ont i magen. Många tvillingvärkar som stiger utan förvarning och tätt mellan dem. Står och försöker rulla med höfterna. Känner att jag inte kommer att klara mig utan ryggbedövning, smärtan i magen är fruktansvärd, jag har ingen näring i kroppen, jag är trött och de kommer så tätt att jag inte orkar vila emellan.

17.45 börjar jag kräkas!!

Mår sedan illa hela tiden (brukar jag göra när jag har riktigt ONT) så jag måste lägga mig ner. Ligger jag helt stilla så går det bättre.

18.55 Har livmodertappen flyttat sig längre fram och är mjukare.

19.25 Kommer undersköterska, barnmorska och anestesiläkaren (från IVA) in och förbereder för ryggbedövningen (EDA).

Barnmorskan får för lite hjärtljud från vår bebis och fäster fast en skalpelektrod på hennes hjässa. En ny maskin kommer in, hjärtljuden är fina och även EKG som också mäts med denna skalpelektrod.

Läkaren lägger lokalbedövning vid ryggraden, men har svårt för att få in epiduralen mellan kotorna och får försöka flera gånger.

19.45 är epiduralen på plats. Jag får två doser EDA. Läkaren är kvar till 20.15 för att kolla att allting tagit bra.

Blodtrycket tas var 5:e minut i en halvtimme efter EDA:n.

20.20 Nattpersonalen och tredje skiftet kommer in och presenterar sig. Vår barnmorska heter Marie. Hon har läst mitt förlossningsbrev noga och hon är väldigt noga med att säga att jag måste säga hur jag känner, mm, p g a min förlossningsrädsla. Jag är öppen 5 cm.

Jag fortsätter ligga ner, jag mår illa och känner mig svimfärdig så fort jag försöker röra mig eller stå.

20.45 Andra dosen antibiotika sprutas in.

21.00 Jag har lite klåda på benen och magen av EDA:n, men lyckas ändå vila lite.

Här skriver Ulf i förlossningsanteckningarna:

” Sissi är väldigt duktig och modig. Även om det verkar göra jävligt ont så säger hon inte så mycket. Hon har tagit lustgas och kämpat på. Nu vilar hon lite. JAG ÄLSKAR SISSI!”

21.15. Får in pannkakor och försöker äta lite av dem. Kräks snabbt upp allt igen.

21.30 Såååå trött p g a näringsbrist och värkarna. Somnar ca 20 minuter

22.00 Sätts värkstimulerande dropp igång. Öppen 6 cm.

22.30 Efter flera försök på potta måste jag tömmas. Urinblåsan har blivit ”utslagen” av EDA:n

22.35 Får akupunktur i örat för att försöka minska på illamåendet och kräkningarna. Måste försöka skifta ställning och ligga på andra sidan så att inte bäckenet kläms åt samma håll hela tiden. Bebisen vill att vi ska byta sida.

23.15 Byter sida men kräks med en gång igen. Ulf får springa tätt med spypåsar och hålla mitt huvud. Han är så goooo! Värkstimulerande droppet ökas.

23.20 Måste ha lustgas igen, det är sånt smärtsamt tryck ner mot svanskotan. Får näringsdropp eftersom jag inte har någon näring i kroppen p g a alla kräkningar. Öppen 9 cm.

23.30 Undersköterskan kommer in och börjar förbereda. Själv kan jag inte fatta att jag ska föda en bebis utan ligger och bara försöker överleva smärtorna. Förstår någonstans långt borta att när hon kommit in med vagnen så är det snart dags för underverket att födas.

23.35 Lustgas ökas till max.

23.37 Barnmorskan kommer in och pratar lugnande. Hon måste vara världens bästa barnmorska!! :-D Hur gullig som helst och passar verkligen mig och oss i sättet. Både väldigt mjuk men också peppande, lugnande och stöttande. Ger mig hela tiden feedback om att det jag gör är rätt och att jag är duktig.

23.58 Ökar värkstimulerande droppet. Nästan fullt öppen och snart är vår efterlängtade lilla bebis på väg ut!

Utdrivningsskedet

00.10 Epiduralen stängs och krystvärkarna börjar. Ett krystbehov kommer som inte går att hindra. Det är nu jag förstår i vilket skede och varför kvinnor skriker då de föder barn. Jag ligger fortfarande i sängen, med benen och fötterna mot barnmorskans och undersköterskans händer för att hålla emot. Händerna har jag på två handtag som jag ska hålla och dra bakåt, som om jag ska ro. Ulf står bakom mig och håller upp min nacke och baddar min panna.

Lite drygt en timme tar utdrivningsskedet under krystvärkarna. Det gör så ofantligt ont när huvudet står precis på väg ut mellan två krystvärkar. Jag tror att jag skriker massor och börjar gråta och säger att jag inte orkar mer. Men när jag sedan frågar Ulf har jag bara pipit lite grann, så det mesta har jag i detta skede hållit inom mig.

Miraklet är här!

01.09 Läggs en varm blöt kropp på mitt bröst och hon ger ifrån sig det efterlängtade första skriket! Detta ögonblick är det mest underbara jag varit med om! Vår älskade lilla dotter är äntligen född! Hon är det sötaste och mest vackra jag nånsin sett. Att en liten människa kan vara så fulländad!

Det första barnmorskan säger är:

- Åhhh, vilken jättesöt liten flicka! Och vilka stora fötter hon har!

Fniss…

Bara någon minut gammal och en lycklig men medtagen mamma. Det syns på min näsa att jag slängt upp lustgasen på näsan ett antal gånger ;-) Jag var öm på näsan i flera dagar efteråt. Fick ju ingen förvarning när värkarna började.

Moderkakan

Sedan när hon låg på bröstet var det dags för nya krystvärkar och moderkakan. Jag hade fasat för detta ögonblick. Men det gick smidigt och lätt, en krystvärk, även om det inte kändes så kul med värkar utan att föda en bebis.

Stygn

Jag sprack en hel del och de fick kalla in en läkare för att sy mig, eftersom det fanns risk för att det skulle sys ”specialstygn”. Som tur var så behövdes det inte, men han stannade kvar och sydde ändå. De kunde inte bedöva mig med mer än en bedövningsspray och man är extremt öm i underlivet efter en förlossning, det känns som om nerverna ligger utanpå, så det gjorde djävulskt ONT!! Läkaren var lite knasig och frågade ifall jag hatade dem ;-) Jag sög i mig lustgas för att klara smärtan och barnmorskan frågade mig ifall jag trodde att det fanns kvar någon gas i sjukhusets väggar efter jag hade varit där. ;-) De sydde i ca en timme och jag blev jättehög av gasen. Fick en jätteknasig vad jag trodde ”nära-döden-upplevelse”. Naturligtvis var det för att jag var hög av gasen. Jag trodde att min själ svävade ovanför rummet och jag såg allting uppifrån, jag kom ner i min kropp varje gång de pratade med mig och gjorde mitt bästa för att låta fin, ”nykter” och vid mina sinnens fulla bruk. Fast barnmorskan sa ”Du är ju hög som ett hus” så det lyckades jag nog inget vidare med ;-) Jag minns i alla fall att jag trodde att min själ svävade omkring i det där rummet och tänkte att ”Jaha, jag klarar mig alltså igenom en förlossning med allt vad det innebär, men jag dör av stygnen efteråt”. Just då verkade det fullkomligt logiskt… Hihi…

Världens sötaste tjej hos mig!

Feedback

Barnmorskan och min man konstaterade att jag klarade mig jättebra, var jätteduktig och klarade allting så mycket bättre än vad jag själv trott. Barnmorskan sa flera gånger att jag borde ha trott mycket mer på mig själv för jag kunde verkligen slappna av mellan varje värk och var lugn igenom hela förloppet.

Dessutom var jag ”jättesnäll” (mannens ord) igenom hela förloppet, jag sa inte ett enda okvädesord till vare sig min man eller någon av personalen.

Eftersnack

Många frågar mig ifall det var lika hemskt som jag föreställt mig. Mitt svar är både ja och nej. Ja, när det gäller smärtan, det gör ju ondare än något annat man kan föreställa sig. Smärtan är enorm. Men nej också eftersom jag klarade av det så mycket bättre än vad jag trott. Jag klarade av att slappna av mellan varje värk, jag flippade inte ur, jag var enormt fokuserad och jag var lugn rakt igenom hela alltet.

Hade jobbat mycket med målbilder, men det var omöjligt att fokusera på att det var en bebis som skulle ut, jag var bara inriktad på att överleva smärtan, slappna av mellan varje värk. Något annat gick inte att fokusera på. Detta förvånade mig, men jag har hört många efteråt säga exakt detsamma. Man tänker bara på att överleva, ingenting annat. Att det är en bebis på väg ut känns så avlägset och overkligt.

Jag kan faktiskt tänka mig att göra om det igen! Och nästa gång är jag nog inte lika rädd! :-)

________________________________
*Grupp B streptokocker. Bär man på detta och vattnet går finns risk för att barnet smittas i magen, vilket kan leda till svåra komplikationer eller t o m död för barnet.

**Vid förlossning mjukas livmodermunnen upp, den öppnar sig sakta samtidigt som den rör sig framåt mot slidöppningen, från att ha legat bakåt. Livmodermunnen ska både förkortas och öppnas. När den är fullt öppen är den öppen 10 cm och befinner sig rakt ner mot slidan för att barnet ska kunna komma ut.

Hipp, hipp HURRA!!!

2006-05-29T14:12:00.000+02:00

...för mig idag. :-D

Jag fyller år idag, alltså...

Denna tystnad på min blogg... Jag trodde aldrig att amningen skulle ta så mycket tid och energi av mig som den gör. 14 dagar har gått och jag har fortfarande stora problem och jag hinner inte sitta här knappt. Det är inget fel på tillgången på mjölken, men ett gråtande barn, såriga och blödande bröstvårtor och en tjej som inte vill ta ordentliga tag, vilket leder till att det gör djävulskt ont varje gång hon ska ammas, gör mig ledsen och stressad. Hon är vaken 7-8 timmar varje natt i sträck. Tar inte igen detta dagtid då hon är vaken rätt mycket då också. Aldrig trodde jag att det skulle vara så himla stressande att amningen inte funkar, men inte så konstigt, egentligen, då man inte kan ge sitt barn mat - det är ju så grundläggande.

Därav tystnaden...

Imorgon börjar min man jobba och jag fasar verkligen för det - hur ska det gå alla vaknätter och på dagarna då jag fått avlastning? Jag trodde att amningen skulle lösa sig innan han började jobba...

Det kom ett brev på posten...

2006-05-23T12:33:00.000+02:00

Det dröjer lite med uppdateringar här... Det beror på att det är sånt strul med amningen och detta tar väldigt mycket tid och energi av mig. Puh! Har varit på Amningshjälpen idag och det känns mycket bättre nu. Hoppas att det ska fungera lika bra då jag ska klara mig själv idag.

Vår lilla dotter fick ett litet paket med posten idag!! :-D

Fast det var en av hundarna som börjat tugga på ena sidan av det (vi var inte hemma då posten kom). Undrar vem som är den skyldiga? ;-) Lite snopet att bevismaterialet fastnat i mustaschen? ;-)

- Hahaha! Oj, vad korkat!

Här är innehållet i paketet. Jäääättefint!! Vi blev verkligen jätteglada, det är hennes mammas favoritfärg! Tusen tack, goa S!! :-) *kram*

Här sover hon så gott. :-) Hon är fortfarande namnlös... Pappa röstar på Signe och mamma på Linnea. Vi ska bara komma överens också. ;-)

Det allra finaste fina!

2006-05-20T20:03:00.000+02:00

Här är det allra finaste fina, på bilden 2 dygn gammal! Vi är två lyckliga föräldrar och hon är det underbaraste som finns!

Vår älskade sessa föddes den 15 maj kl 01.09. (Förlossningsberättelse kommer senare)

Vikt: 3915 gram
Längd: 53 cm

#&%¤//)"#**^(#/&¤!!!!

2006-05-13T15:04:00.000+02:00

%§@£$)&%¤¤*!!!, vad jag HATAR detta!!

15 **¤"#%&* dagar över tiden idag :-( :-( :-( :-(

Har ont i hela kroppen, kan inte sova, är deprimerad...

Hur i &%%¤#*^§@$£%¤#* ska jag orka med en förlossning när det väl sätter igång? (om det sätter igång??)

Still there...

2006-05-12T19:16:00.000+02:00

Två veckor över tiden, min bebis fortfarande i magen och utanför finns en svullen och frustrerad mamma...

Var på överburenhetskontroll idag - alla värden var jättebra. Det blev vi givetvis MYCKET glada för. Jag berättade för läkaren hur dåligt jag mår, både i kropp och själ, över att ha gått över tiden, hon var bara kolugn och sa "Ni får komma tillbaka på kontroll på söndag. Har det inte kommit igång av sig själv nästa lördag får vi sätta igång det!".

NÄSTA LÖRDAG????!!!! Fyyyyy... :-(

Hon gjorde sedan en hinnsvepning på mig (Aaaaaj!!). Jag tänker inte förklara vad det är, är ni nyfikna får ni googla fram det. ;-) Kanske hjälper det så jag slipper gå 8 dagar till?

Vi har varit ute en runda vid havet idag, och här kommer lite bilder därifrån. De flesta bilderna på mig borde eg censureras p g a svullenhet i ansiktet (skulle kanske vunnit en lookaliketävling som Kikki Danielsson? ;-) ), osminkad och hemsk frisyr, men jag (och ni ;-) ) får helt enkelt acceptera att det är så man ser ut då man gått 2 veckor över tiden och inte längre bryr sig om hur man ser ut ;-) utan bara vill ha ut sin bebis! ;-)

Jag vet att ni inte ville se fler foton på min mage, så nu får ni blunda ;-) Såhär ser en mage ut efter att ha gått 42 fullgångna veckor.

Inte direkt någon pinuppa, men man ser magen ;-)

Två längtande blivande föräldrar som njuter i solen :-D ...

...och Elvis i skuggan ;-)

Ludde spanar över fältet :-)

Med Turning Torso i bakgrunden

Sedan kopplade vi av på balkongen. :-)

0,5 %

2006-05-11T11:43:00.000+02:00

0,5 %, det är den procentuella del som föder sina barn efter vecka 42 (enligt statistiksökning på Google)... I skrivande stund har jag och bebisen alltså 1½ dygn på oss att tillhöra de andra 99,95%!!!

Jag viiiiiill iiiiiinte meeeer nuuuuuu! Kooooom uuuuuuuut, snäääääällaaaa!

Imorgon bitti är jag kallad till överburenhetskontroll, vilket enligt "mitt" sjukhus UMAS i Malmö innebär följande:

Om du inte är förlöst två veckor efter beräknat förlossningsdatum (BPU) får du tid av din barnmorska till förlossningsavdelningen för "överburenhetskontroll". Man gör då en noggrann undersökning för att upptäcka eventuella tecken på att moderkakans funktion avtar.

Man får genomgå:
"ultraljudsundersökning" där man kontrollerar tillväxten hos fostret samt fostervattenmängden
"CTG-registrering" där barnets hjärtljud kontrolleras samtidigt som man registrerar ev förekomst av sammandragningar hos livmodern. "blodtryckskontroll samt urinprov" för att upptäcka eventuell havandeskapsförgiftning (preeklampsi) Förutsatt att samtliga kontroller är normala får man gå hem och återkomma varannan dag under påföljande vecka. Vid dessa besök kontrolleras fostervattenmängden, CTG-registrering, blodtryck och urinprov. De flesta kvinnor blir förlösta under kommande vecka, annars väljer man som regel att försöka sätta igång förlossningen. Om någon av kontrollerna avviker får man vanligtvis stanna på förlossningsavdelningen för igångsättningsförsök.

Jag vill såklart INTE att några av kontrollerna avviker, men jag vill inte heller gå längre nu. Så jag ska försöka bli igångsatt, fastän jag hört att det ska vara väldigt svårt att få bli det just i Malmö.

Håll tummarna för att hon bestämmer sig för att titta ut ändå, innan imorgon bitti!!

Igloo = KÄRLEK! :-)

2006-05-09T13:40:00.000+02:00

Jag har världens goaste man!! <3 <3 <3

I förrgår gnällde jag lite över att GB dragit in Igloo i årets sortiment av glassar. Var jättesugen på en Igloo, men fick istället nöja mig med en Piggelin.

Igår kommer han hem med ett 8-pack Igloo som han letat upp i en affär!!!! :-D Är det inte kärlek, såsäg? ;-)

Nu ska jag ta en Igloo och sätta mig och läsa en bok på balkongen i solskenet och tänka på vilken underbar man jag har! :-D

~ ~ 11 dagar över tiden - kom uuuuuuuut, envisa oxebebis!! ~ ~

Inget krystande, här inte ;-)

2006-05-08T16:50:00.000+02:00

Jag är fortfarande hemma... 10 dagar över tiden nu.

Enda värkarna som finns i detta hushåll är makens tandvärk!! :-(

Var hos min barnmorska idag. Som TUUUUR var hade magen inte växt mer. Den slutar strax under bysten, så det räcker lagom detta.

Fick tid för överburenhetskontroll till fredag. Då HOPPAS jag att alla prover är bra, och att vi kan tjata till oss en tid för igångsättning i nästa vecka.

Min bm sa att hon hade tyckt att det vore såååååå kul att förlösa mig. ;-) Undrar varför? Hoppas det betyder att hon tror att det går på ett kick, hihi :-D

Tack än en gång för ert stöd! Jag vet att jag är dålig på att kika in på era bloggar för just nu, men jag blir så glad och rörd för era hälsningar - trots att jag är inne i min lilla "förlossningsbubbla" för tillfället. Kraaaaaaaaam <3

9 dgr över tiden...

2006-05-07T16:40:00.000+02:00

...det är tur att det är någon i familjen som kan ta det med ro! ;-)

Näääääheee!

2006-05-06T11:46:00.000+02:00

Ingenting än! :-(

Usch, vad trött jag är på det. Imorse kunde jag knappt öppna ögonen för att ögonlocken var så igensvullna av allt vatten. Får knappt mig skorna längre och tarmarna gör så ont att jag ett tag inatt trodde att det var förlossningen som var på gång.

Idag är det v 41+0... I Stockholms landsting sätter de rutinmässigt igång förlossningen efter v 41+3. Varför? Jo, det innebär stora risker för både mamma och barn att gå över längre. :-( Och det känns enormt stressande. Jag blir så arg för att reglerna är så olika, och självklart väldigt nervöst, för på tisdag är det v 41+3 för mig och jag kommer inte att bli igångsatt eftersom jag inte bor i "rätt" landsting. :-(

Här behandlas man så nonchalant. Jag har inte ens fått en rutinmässig kontroll hos min barnmorska nu på snart 2 veckor! :-( Varför? Jo, hon har SEMESTER!! Och nej, det fanns ingen möjlighet att gå hos någon annan, det fanns ingen som hade tid. Grrrr...

På måndag ska jag till min barnmorska, då har det gått 2 veckor sedan senaste besöket. USCH!

Ja, jag gnäller, jag vet! Men jag börjar ju bli DESPERAT!!

Vill passa på att tacka alla för ert stöd, ni är så himla gulliga som peppar mig nu dessa tunga dagar! Stor kram till alla ni goa!! <3 <3 <3

Lite gravidhumor! ;-)

2006-05-05T18:59:00.000+02:00

Men vad är det med folk??

2006-05-05T14:53:00.000+02:00

Är det något hos gravida kvinnor som får vissa personer att tillåta sig att säga och göra vadsomhelst? Är det några inre lustar de går och bär på i vanliga fall, och som kommer fram så fort de ser en bebismage?

Saker som just nu gör mig VÄLDIGT irriterad:

1. Fd kollegan som igår kom fram och sa att han hade misstänkt att jag skulle gå över tiden eftersom jag "lagt på mig så mycket". Hans fru hade bara lagt på sig 10 kilo för de ville inte gå över tiden!!

Wow, tre förolämpningar på två meningar, det är inte dåligt! 1)Jag har alltså blivit TJOCK 2) Det är mitt eget fel att jag går över tiden 3) Jag VILLE tydligen gå över tiden eftersom jag blivit tjock??!!

2. Folk (läs: män i 50-årsåldern som inte känner mig) i grannskapet som står rakt framför mig och SKRATTAR HÖGT och tittar på mig och min mage då jag går förbi dem!! :-( Jag har svårt för att gå p g a sammandragningar och ont av foglossningen!

3. I onsdags kväll var vi ute med hundarna. Tillbaka hemma såg vi att vi hade TVÅ meddelanden på telefonsvararen. Det var folk som sa att eftersom vi inte tog luren antog de att vi var på förlossningen och de gratulerade så mycket.

Jag vet att de menar väl, men jag blir bara sååå irriterad! Jag blir både ledsen och stressad av sånt. Snälla nån, får vi lov att lämna hemmet utan att åka in till BB? Eller ska vi kanske ringa runt till alla i bekantskapskretsen och meddela när vi går ut med hundarna mm?

6 dgr över tiden

2006-05-04T20:57:00.000+02:00

Och inga känningar...

Intet är som väntans tider...

2006-05-03T10:17:00.000+02:00

5 dgr över tiden idag och inte så mycket som en tillstymmelse till värk...

Vi har inte ens träffat dig, men pappa och jag älskar dig så mycket att det nästan gör ont i hjärtat!! Vi längtar efter dig!!!

Magbild, vecka 41

2006-05-01T18:43:00.000+02:00

Detta är väl de sista magbilderna för denna graviditet? 3 dagar över tiden idag, och inte tillstymmelse till något som skulle kunna likna början på en förlossning... Suck! Vi läääängtar och väntar!

Nyfiken!

2006-05-01T18:33:00.000+02:00

Hej matte, finns det något gott däruppe som jag får smaka? ;-)

Huskurer - nejtack!

2006-04-30T11:34:00.000+02:00

2 dagar över tiden och inga känningar...

Får mycket tips om huskurer för att sätta igång det men jag säger bara NEJTACK!

"Spring i trappor". "Putsa fönster", "Gå långa promenader", "Bär tunga saker", mm

Har några vänner som provat just dessa knep. De har:

- Hållit på med tungt trädgårdsarbete
- Burit plattor
- Flyttat betongkrukor
- Möblerat om i huset

Vad har dessa fyra kvinnor gemensamt? Jo, de försökte sätta igång förlossningen och följden blev att när väl förlossningen satte igång hade de inga krafter kvar att mobilisera till att föda barn, så de hade alla en plågsamt lång och utdragen förlossning.

Så jag vilar mycket, kör avslappning och profylax och hoppas att det hela sätter igång av sig självt ändå.

Kom uuuuuuut, bebis!!

Rackarunge!! ;-)

2006-04-28T14:03:00.000+02:00

Imorse åkte vi in till KK (=Kvinnokliniken), jag fastandes, i tron att idag blir det kejsarsnitt, och vi får träffa vår lilla sessa!

Två sömnlösa nätter, mycket tankar och känslor.

MEN: Den rackarungen har vänt sig tillbaka!! Nu ligger hon med huvudet neråt igen! Personalen på KK bara gapade och skrattade. Inte var dag en fullgången bebis, efter exakt 40 fullgångna veckor, sprallar runt och slår kullerbyttor i magen!

Men hon blir ju en oxe så hon är envis redan nu, varför inte ställa till med rabalder redan innan man föds? Kan undra vilken entré hon besetämt sig för att göra nu?? ;-) Hon hade i alla fall bestämt sig för att idag skulle det inte ske.

Vi är lättade, mycket lättade, men samtidigt känner vi oss lite snuvade på konfekten, nu var vi ju inställda på att träffa henne IDAG!! Men vi ser ju redan nu vem det är som bestämmer. ;-)

Tack, alla goa cybervänner för ert stöd!! *kraaaaam*

Nu fortsätter vi hålla tummarna för att den lilla stumpan INTE trivs alltför väl i sitt - tydligen - stora utrymme så hon stannar läääänge till.

Det är IDAG du ska födas, lilla gumman!! ;-)

TUMULT!

2006-04-26T17:52:00.000+02:00

Tumultartad eftermiddag här... :-( Detta är egentligen inte klokt...

Från att innerligt önskat att förlossningen sätter igång är jag nu plötsligt rädd att den gör det :-(

Var på rutinkontroll hos min barnmorska idag. Hon skulle kolla hjärtljuden, men hittade inte ryggen där den "skulle vara"... Hon såg konfunderad ut och tog mig in i ett rum där ultraljudsapparaten finns. Hon konstaterade då följande:

Min bebis har i vecka 40 valt att VÄNDA sig och ligger nu i SÄTESBJUDNING*!!!!!!!!! :-( :-(

Det där med det rörliga huvudet har jag oroat mig för ett tag, och så blev ju följden detta. :-( Ärligt talat hade jag aldrig trott att jag skulle bli så chockad över ett sånt besked, men å andra sidan hade jag ju aldrig trott att jag skulle få ett sånt besked heller, två dagar innan beräknat förlossningsdatum.

Fick åka in akut till KK, där jag blev emottagen av barnmorska + förlossningsläkare med en gång - vilket visar att de tar det på allvar. Snabbt konstaterade de att jo, där var ju ett huvud upp och en rumpa ner...

Chockad liggandes där på britsen själv fick jag tre alternativ:

1. Vändningsförsök och kanske lyckas = födas vaginalt, eller ej lyckas och förlossning startar/vattnet går/barnet blir stressat = akut kejsarsnitt.

Vändningsförsök innebär risker för barnet, då det är extremt stressande för det(=hjärtövervakning under hela tiden, + en timme före och efter) och detta är ju inte så lyckat i v 40. Det är tydligen bara 50% av alla vändningsförsök som lyckas och jag hörde en tjej som berättade att det var hemskt! Hon fick panik då de skulle göra det, kunde inte andas och mådde illa, och skrek till sist att hon inte ville vara med om det, så de fick avbryta. Då var detta ändå i vecka 36. Mitt försök ska vara på självaste D-day...

2. Planerat
kejsarsnitt (med de risker som det innebär för både mamma och bebis)

3. Föda i sätesbjudning (för en förlossningsrädd och
en bebis som de uppskattar väger över 4 kilo - NOWAY!! Detta alternativ strök jag med en gång. I vissa landsting har de t o m slutat låta förstföderskor föda i säte då det inneburit alltför stora risker för barnet)

Så vad göra?? Jag är helt villrådig och orolig nu. Har ni några råd så får ni väääääldans gärna komma med dem till mig!

Då låg jag där chockad på britsen och fick inte något råd av dem, eftersom de troligen inte får ge några råd åt något av hållen, eftersom alla innebär risker på ett eller annat sätt. Jag valde då vändningsförsök, men nu vete sjutton om jag inte skulle välja kejsarsnitt i alla fall... Imorgon ska jag ringa förlossningen och tala med en förlossningsläkare och så får vi se... Som tur är har min man tagit sig ledigt i två dagar så han ska följa med och vi ska tillsammans ta alla besluten.

*Bebisen ligger med rumpan neråt

Bakom kudden

2006-04-26T11:43:00.000+02:00

Min älskling gillar att gräva sig under kuddarna i soffan och sova där. ;-)

Zzzzzzzzzzzzzzz....

Jättesöt och jättetrött! :-)

I en lervälling av tröstlöshet

2006-04-25T10:37:00.000+02:00

I "Innan du föder" av Anna Wilsby läser jag följande:

Det kan vara hemskt att gå över tiden! Det är som om man vadar omkring i en lervälling av tröstlöshet. Samtidigt som man är helt övertygad om att barnet aldrig kommer att födas(!)vandrar man omkring med ett ständigt vakande öra inåt: "Var det där ett tecken på att det har börjat?", "Eller det där?", "Vad var det där för bubbel?", "Var det vattnet som gick eller har jag bara kissat på mig!?". Till slut börjar man betrakta all kommunikation med andra människor med visst hat. För att inte tala om telefonen.

Jag har hamnat där!! Jag kännner det! Jag vadar verkligen omkring i "en lervälling av tröstlöshet". Och jag har inte ens gått över tiden!! Jag är tre dagar ifrån beräknat datum... :-/ Varför har jag hamnat där redan?!

Tror att den största orsaken är att de flesta jag haft kontakt med, både live och via nätet och som skulle föda ungefär då jag skulle föda nu har fött sina bebisar (de flesta redan i påskas) så att mitt "mentala datum" har flyttat sig tidigare och inte runt, eller efter mitt beräknade datum.

Just nu är jag övertygad om att jag kommer att vara gravid för alltid...

Magbild, vecka 40!! - Sista?

2006-04-24T22:59:00.000+02:00

Nu är jag alltså inne i vecka 40 och hoppas att detta är sista magbilden innan hon tittar ut. Men, man vet ju aldrig...

Jämförelse vecka 4 och vecka 40, och 27 kilo senare... ;-)

Från sidan

- Matte, vad gör du? Jag vill också vara med!! ;-)

Grattis i efterskott, Ludde! ;-)

2006-04-24T11:13:00.000+02:00

Life goes on... Ingen bebis än här ;-)

Den 16 april fyllde min äldste hund 3 år och jag missade att sätta in ett grattis till honom här... Sicken matte han har, va? ;-) Men han fick extra mycket gott och extra mycket mys och gos, så jag glömde inte bort honom på hans stora dag. :-D

Min älskade treåring!! :-)

Igår var jag på ett ilsket humör, dels av frustration, dels av irritation över att jag inte fick rätt på en hemsida som jag hade tänkt göra. Hemsideprojektet är härmed nedlagt, jag tror inte det är hälsosamt såhär dagarna innan förlossningen att sitta och bli så arg på sig själv ;-) Det visade ju sig också att min irritation som jag hade över mig själv skulle jag istället haft över tekniken, det var nämligen den det var fel på och inte min tankeförmåga. :-)

Sambon och hans kompis som hem igår med en videofilm och en stor godispåse, och då släppte irritationen något ;-) Hihi

Vi såg denna film. Någon som sett den? Jag rekommenderar den INTE. Den hade fått väldigt bra kritik, men vi tyckte att den innehöll alldeles för mycket våld, och blodiga onödigt detaljrika närbilder på offer... Usch!!

Nåja, godiset var gott i alla fall ;-)

Här är mina älsklingar, de var hos frisören i veckan. Elvis blev badad, borstad och fönad, Ludde blev nerklippt, eftersom han har så tjock päls att han helt enkelt inte står ut ifall den inte klipps ner.

Två söta små pojkar! :-)

2006-04-23T13:20:00.000+02:00

Igår var jag o Ulf o min kompis Maria på restaurang. Vi stod i kö eftersom vi var där under de hektiska lunchtimmarna.

Framför oss stod två små pojkar med sina föräldrar. De nådde mig till naveln båda två. Den ena ställde sig jättenära magen och tittade storögt på den, och sedan upp på mig:

- Du har en bebis i magen!
- Ja, det har jag! svarade jag
- Bebisen är hungrig, du måste äta så den får mat.
- Ja, den är nog lika hungrig som jag, sa jag
- När du äter så kommer maten ner i magen och då sitter bebisen där och äter maten, sa han och visade hur bebisen satt där och gnagade på maten ;-)
- Ja, sa jag och skrattade, det gör den.

Sen tittade han på magen igen, och upp på mig:
- Din mage är jäääääääättestor! Din bebis kommer nog ut snart!
- Ja, det får vi hoppas, den kommer nog vilken dag som helst, sa jag. Kanske idag, eller imorgon, eller dagen efter det?

Då tog hans bror till orda:
- Den kommer nog om en månad! sa han och skrattade

- Det får vi inte hoppas, sa jag. Då blir den kanske såhäääär stor! fortsatte jag och höll händerna en meter ifrån varandra, sen skrattade vi allihop, även deras föräldrar! ;-)

Vilka små guldklimpar, så söta de var!! :-D

Lite frågor och svar

2006-04-23T11:32:00.000+02:00

Fick ett mail med lite frågor från S i Stockholm :-) Tycker att sånt är kul, så självklart måste jag svara på dem. :-) Kan vara ett bra och kul tidsfördriv så jag inte bara sitter och väntar på att förlossningen ska sätta igång. Hihi...

1. VAD HETER DU?
Sissi (Cecilia Helena).

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Inte så mycket som går på mig nu, över magen, så jag har ett par nougatfärgade mysbyxor. ;-)

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Lite sköna lugna låtar som är avkopplande. Just nu Leo Sawyer med "When I need you", gammal klassiker :-)

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Tittade på en DVD-film (Galaxy Request), gosade med vovvarna och maken, åt mat och senare våfflor som var gjorda på vårt nya våffeljärn. :-) Och såklart kände efter tecken ifall det inte var så att förlossninge var på gång. Hihi...

5. VAD VAR DET SENASTE DU ÅT?
Det var frukost: Lättyoughurt med jordgubb och citron (älskar de syrliga sorterna), smörgås med ost och med kokt skinka.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Det är inte så jättekallt, men lite molnigt.

7. DEN SENASTE PERSONEN DU TALADE I TELEFONEN MED
Det var med min pappa.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Händerna och ögonen. Leendet och tänderna också.

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ja, hon är en go tjej och jag är så glad för hennes skull just nu!:-D

10. HUR MÅR DU IDAG?
Jag är trött... Ännu en jobbig natt. Men glädjer mig ändå åt bebis i magen, mina goa vovvar och min älskade livskamrat. :-)

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Bravo apelsinjuice, både kylskåpskall och frusen. Annars är det iskallt vatten också! Mums!

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Franska halvtorra vita viner.

13. FAVORITSPORT?
Sport och sport... Jag som har lätt för att stressa gillar att varva ner med yoga och qi gong. Och så min nyupptäckta favorit: vattengympan! :-) Men att titta på sport gillar jag inte alls.

14. HÅRFÄRG
Cendré, lite röd ton i, men brukar ha slingor. Förr färgade jag alltid det rött, men det håller så dåligt i mitt hår, så det blir oftast ljusa slingor.

15. ÖGONFÄRG?
Gröna med lite stänk av blått i.

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Solnedgång, då är jag ju vaken. ;-)

17. SYSKON OCH DERAS ÅLDER?
Maria, 40 år

18. FAVORITMÅNAD?
Maj... Då har våren kommit och man har hela sommaren framför sig. :-)

19. FAVORITMAT?
Har varit väldigt mycket husmanskost under graviditeten, men annars gillar jag italiensk plockmat.

20. SISTA FILMEN DU SÅG?
På bio var det Crash - otroligt stark film!!

21. FAVORIT DAG PÅ VECKAN?
Lördag.

22. FAVORITHOBBY?
Fotografera och min älskade hundar!

23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Nej, det tror jag inte, men jag har nog aldrig hunnit göra det. De har hunnit före ;-)

24. FAVORITLÅT (ar)?
Just nu är det Bachs Air ;-) (=Beppes gonattvisa). För tillfället har jag väldigt svårt för "poppiga låtar", jag tror att det är för att jag behöver lugnet.

25. SOMMAR ELLER VINTER?
Sommar - helt klart! Det är mycket lättare att leva då! :-)

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Måste jag välja? Då är det kramar i så fall. De är en fin tröst. Men kyssar vill jag inte vara utan heller.

27. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHTSTANDS?
Förhållande, självklart! Tvåsamhet. :-)

28. CHOKLAD ELLER VANILJ?
Choklad.

29. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
I Malmö, 5 minuters promenad ner till havet i en trea på 96 kvm tillsammans med älskad man och två hundar. Snart vårt lilla kärleksbarn också. :-)

30. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Just nu är jag väldigt inriktad på bebis och förlossning så jag håller på med fyra böcker, varav jag köpt två och fått låna två :-) :

Jättebra allihop, och jag rekommenderar dem varmt till kvinnor som är i samma sits som jag. ;-)

31. HUR SER DIN MUSMATTA UT??
En inflyttningspresent :-) En blå som ser ut som en persisk matta, fin :-)

32. FAVORITSPEL?
Jag och spel... Är inte så glad för spel, fast jag gillar ju Pictionary, förstås! Gillar då man tävlar mot varandra i grupp, inte enskilt.

33. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Nej, för kort tunga eller för lång näsa? ;-)

34. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Nej, hu det låter ju läskigt att kunna.

35. ÄR DU ROMANTISK?
Nja... Både och... Rätt realistisk också.

36. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Ja, väldigt lycklig!

37. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Trodde att jag skulle ut och fika med en tjej, men det verkar som om hon är på förlossningen nu, så det blir en lugn dag hemma tror jag.

38. VAD ÄR KLOCKAN NÄR DU SVARAR PÅ DETTA?
12.12 just nu.

39. SKRIVER DU DAGBOK?
Jag bloggar, och skriver vissa tankar i böcker. Har ett stort behov av att skriva.

Vecka 40...

2006-04-22T11:58:00.000+02:00

Idag har jag gått in i vecka 40. Vecka 40!! Fniss... känns helt otroligt! Både jag och mannen min kan bli lite fnissiga då vi tänker på det, att vi snart har en liten sessa att titta på och gosa med och fashineras av.

Men när kommer hon?? Vill att hon ska komma nu.

Har så många illustrationer och idéer i skallen om vad jag vill/skulle kunna rita i samband med detta, men jag kan ju inte rita nu... Har svårt för att hålla i en penna p g a vattnet och carpaltunnelsyndromet. Tyvärr... :-(

Det finns ju en teori om att när man är riktigt trött på det, då sätter förlossningen igång. Så då är det alltså okej att gnälla nu i vecka 40? Fastän jag är så himla glad att hon finns där i magen på mig.

Jag är i alla fall rejält trött på de sömnlösa nätterna. Vaknar ständigt av värkande och svullna händer och fingrar som jag knappt kan röra, och det kvittar vilken sida jag ligger på (på rygg kan jag inte ligga, då får jag knappt luft och pulsen börjar stiga eftersom bebisen trycker på stora kroppspulsådern) för hon sparkar och bökar och har sig, för hon vill helst att jag ska stå upp eller sitta upp... Hon trivs inte när jag ligger på sidan. Men lilla vän, jag måste ju sooooova!!

8 dagar...

2006-04-20T09:53:00.000+02:00

Jag drömde om HENNE inatt... Hon fanns hos oss och hon log sitt första leende. Vilken härlig känsla! Jag längtar efter vår lilla bebis och önskar att hon snart kommer ut!

Jag är så trött på att ligga sömnlös om nätterna, ibland i flera timmar i sträck. Jag vaknar av mina värkande fingrar och kan knappt röra mig... Joho, jag vet, när bebis kommer så blir det inte mycket nattsömn, men då har jag ju en liten att amma eller trösta. Nu ligger jag mest och stirrar i taket och hur kul är det??

Igår blev skötbordet klart - äntligen. Min man (min man... min make... vad ovant det låter... inte längre sambo... Hihi) - som av många kallats en hybrid av Martin Timell och McGyver - har gjort en egen konstruktion som han/vi tror är bättre än ett vanligt skötbord, nämligen av en köksstomme som vi inhandlat på Ikea, på det fastskruvat en köksbänk från ett byggvaruhus. Känns stabilt och bra. :-)

Någon sa att man känner sig ofta olustig några dagar innan det är dags att föda... Då lär det dröja. Jag är på oförskämt bra humör och kommer på mig själv med att gå runt och tralla och sjunga. Jag får nog ta och sluta med det och försöka bli lite grinig och surmulen, kanske kommer hon då???

Besök hos barnmorskan idag...

2006-04-19T12:15:00.000+02:00

Idag var det dags för barnmorskebesök igen...

Återigen hade jag "växt till mig", som hon uttryckte det... :-/ Såpass att hon sa att hon sa att hon hoppades att jag skulle föda snart. Min mage är nämligen 40 cm i sf-mått*. För er som inte vet kan jag berätta att det betyder att min mage är ovanligt (men inte onormalt) stor! Det är väldigt många som inte kommer upp i 40 innan de föder... 40 cm är en bit över den övre "normalgränsen".

MEN: huvudet är fortfarande rörligt, så det är varken ruckbart eller fixerat (det vanliga är att bebisen är fixerad flera veckor innan "leverans" på en förstföderska - men det är ingen FEL att det inte fixerar sig heller, men det brukar vara ett tecken på att barnet är redo att födas)

Jag hoppas att jag inte kommer att gå över tiden - det vill jag inte, trots min förlossningsrädsla. Det känns som om jag känner mig redo nu.

* Med ett vanligt måttband mäts avståndet mellan blygdbenet (symfysen) och livmoderns överkant (fundus). Värdet ritas på ett sk gravidogram så att man kan följa utvecklingen på en kurva (eller rättare sagt TRE kurvur, en nedre normalkurva, en normalkurva och en övre normalkurva). Om tillväxten någorlunda bildar en kurva på gravidogrammets så är det oftast ett tecken på att graviditeten utvecklas normalt och att barnet växer som det ska.

Magbild, vecka 39

2006-04-17T22:32:00.000+02:00

Vecka 39, 15 apr - 21 apr 2006

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.

Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

De senaste dagarna har jag riktigt sett att magen sjunkit ner och andra har sett det, och kommenterat det. Har dessutom haft ont vid bäcken och blygben.

Sen känns det som om bebisfröken har satt på sig huggtänder och biter mig i urinblåsan och urinröret emellanåt.(Aj!) Så nu är det säkert på gång inom den närmaste månaden eller så. ;-)

Mamma sa idag att jag ser ut som en elefant... Hrm... Jovisst är magen stor, men SÅÅÅ stor?? Nåja... Jag är lycklig i alla fall och längtar efter mitt lilla troll i magen (även om jag fortfarande har rampfeber inför förlossningen...)

14 dagar kvar!!!!!

2006-04-14T13:47:00.000+02:00

Ojojoj... Nu är det 14 dagar kvar, vilket i praktiken betyder att det kan hända närsomhelst nu! Gaaaaaaahhhh! 92% av alla förlossningar sker inom tidsintervallet två veckor innan och två veckor efter beräknad förlossning.

I veckan har det varit många "avsked": rygg-gympan, vattengympan x 2 (både KK´s egen mot foglossningen och den som är mer förlossningsförberedande i privat regi). Jag får inte gå efter vecka 38, så jag fick avsluta allt i veckan. Det är inte utan känslor jag hör: "Lycka till!", ""Hejdå, lycka till med allt!", "Då är du mamma närsomhelst!". På bokcirkeln i onsdags var det liknande: "Då ses vi inte förrän du blivit mamma, lycka till med allt!"...

Alla dessa avsked har gjort att det känns ännu närmare nu. Mina känslor nu är helt omtumlande.. Glädje, nervositet, kallsvett emellanåt, nervpirr, skräckblandad förtjusning, spänning. Emellanåt känner jag mig väldigt glad, i nästa minut deppig... Det pendlar verkligen. Men är helt normalt har jag förstått genom böcker och andra gravida vänner.

Nu har jag gått på gravidyoga, vattengympa, Mathildagruppen, profylaxkurs, lyssnar på avslappningsband och jobbar med målbilder... HOPPAS att jag har mycket nytta av det under förlossningen.

Jag har hyrt TENS-apparat och idag testade vi det. Jag hoppas få hjälp under värkarbetet av denna lilla apparat som rekommenderas av barnmorskor eftersom man inte åker in lika snabbt på förlossningen då man har hjälp av TENS:en.

Här är den lilla apparat som jag hoppas bli hjälpt av.

Förresten: Någon som vet hur man ska öva med den hemma, förutom att testa hur den funkar, lära sig alla rattar och trådar mm? Någon sa att man skulle prova lite varje dag för att "vänja sig". Tar tacksamt emot tips!!

TACK!!!!!!!

2006-04-14T12:58:00.000+02:00

Vill tacka er alla för alla grattis vi fått efter vårt giftermål!! :-) Så många goa vänner man kan stöta på här i cyberrymden!! :-) Jag blir så glad och rörd över era fina ord!! Sötnosar är ni allihop!!

Snart kommer jag att lägga in bilder från då vi var hos proffsfotografen och tog lite bröllopsbilder! ;-) Ska bara scanna in dem först...

Angående namn på vårt lilla mirakel i magen, det var roligt att höra era tycken och smak. :-) Jag trodde att Elin skulle "vinna" (det var min favorit från början), men såhär blev det:

1. Signe (10 röster)
2. Linnea (8 röster)
3. Elin (4 röster)
4. Lina (3 röster)
5. Linn (2 röster)

Ulf (blivande pappan) röstar också på Signe (efter hans älskade mormor) och jag på Linn, fast börjar tycka mer och mer om Signe också... Men vi får se vad hon liknar för något :-) Det kanske blir en Ulla-Greta! ;-) (fast det hoppas jag inte... hihi)

Till sist vill jag tacka min GOOOOA vän Marie, som skickade oss en bröllopspresent! Vad goooo du är, vännen! TUSEN TACK! Vi blev jätteglada!!

Här är den fina presenten: Jättefin värmeljusstake, godishjärtan och doftpåse. :-)

Vi har gift oss!!! :-)

2006-04-10T10:48:00.000+02:00

I lördags, den 8/4, hade vi bjudit hem min och Ulfs familj på födelsedagsfest för Ulf. De kom "intet ont anande" med presenter till Ulf, och vi låtsades som ingenting (fast jag var helt stressad inombords) tills vigselförrättaren klev in genom dörren, brudbuketten kom fram och jag började fälla några tårar. ;-)

De blev glada, överraskade och chockade alla som var här! :-) Vi hade inte berättat för någon så det var en överraskning för både släkt och vänner (Som vi sedan meddelade genom en bild via mms ;-) )

Själva vigselakten är igång. En rödgråten brud ;-)

Tagna av studens allvar, tårar på kinden.

Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna ;-)

Vi får vårt vigselbevis! :-)

LYCKA!! :-)

En lycklig nybliven fru! :-)

Givetvis måste magen med på ett hörn! ;-)

Vi hade valt att vigselförrättaren Lilian skulle läsa texten ur "Av längtan till dig" av Åsa Jinder och Jan Krantz. Den är så otroligt vacker och speglar hur vi känner för varandra, vi två som träffats "på äldre dar". :-) För er som händelsevis missat den kommer den här:

Av längtan till dig

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit någon
så såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart

Det var en underbar dag och det känns så ovant att numera säga "min man", "min make" och bli kallad FRU! :-D Men härligt!

Rösta på namn!

2006-04-05T22:19:00.000+02:00

Tänkte att det kunde vara kul att lägga ut några av våra/mina/sambons namnförslag till den lilla här och höra vad ni tycker?? Sen får vi givetvis se vad hon klär i för namn då vi ser henne live! :-D

Här är de:

- Linnea
- Lina
- Linn
- Signe
- Jill
- Elin

Grattis min älskade sambo!

2006-04-04T10:18:00.000+02:00

Grattis till min underbare, rolige, sprallige, snälle, goa, omtänksamme, känslosamme, ordentlige, ambitiöse, charmige sambo!

Puss och kram på 44-årsdagen! :-)

Lite som du!

2006-04-03T12:40:00.000+02:00

Jag är allergisk mot allt vad dokusåpor och amerikanska serier heter. Dessutom allergisk mot att följa en serie vecka efter vecka.

Det finns inte någon regel utan undantag förstås, och den heter "Lite som du". Den ser vi varje söndag! :-)

Superknäppt, dysfunktionella människor med sociala störningar. Sånt älskar jag! :-D

På andra plats ligger Coupling. :-) Denna serie följer jag inte, men ser så fort jag ser att den ska komma. :-)

Söt kommentar!

2006-04-02T18:32:00.000+02:00

Igår var vi och hälsade på vänner som har en son som är 2½ år. Han var väldigt fashinerad av den stora magen och frågade flera gånger var bebisen var, om den var därinne. Efter någon timme tog tålamodet slut:

- Snälla mamma, kan vi inte öppna magen så att vi får titta på bebisen?

:-D Gulligt!

Lycklig!!

2006-03-31T10:26:00.000+02:00

Det ösregnar ute, men jag är så lycklig!! :-)

Lycklig, lycklig, lycklig! :-)

Något speciellt som hänt? Nej, förutom att jag mår bra, har världens bästa sambo, världens finaste hundar, ett älskat mirakel i magen, underbara vänner... mm

Det var bara det jag ville säga! ;-)

Trevlig helg allihop!

PS. Idag ska jag på vattengympa för tredje dagen i rad. Det ska bli kul och mysigt! Mår alltid så bra där i vattnet där jag kan röra mig som en "normal" människa och koppla av i slutet också. Fast man blir hiskeligt trött av det. ;-)

Hur var din mammas förlossning?

2006-03-28T22:45:00.000+02:00

Den frågan har jag fått många gånger...

Det påstås att:

1) Hur länge du får gå med din bebis i magen beror på hur länge din mamma fick gå med dig!

Svar: Min mamma gick över tiden med närmare FYRA veckor med mig... Tjohoooo! Eller inte... :-/

2) Hur din förlossning blir är ofta ärftligt, så hade din mamma en lätt eller jobbig förlossning ärvs det ofta.

Svar: Jag frågade min mamma idag hur långa hennes förlossningar varit. "Ja, det tog nog 20 minuter... Eller var det två timmar? Eller var det 20 timmar? Ja, jag minns inte riktigt"

Hrmmmm....

Prinskorvar eller tår? ;-)

2006-03-28T22:11:00.000+02:00

Jag har blivit en samlare... Jag samlar på vatten... Fingrar, händer, ansikte, ögonlock och inte minst BEN, FÖTTER och TÅR!

Här är en bit av mitt svullna ben, svullna fot och svullna tår.

Jag har tidigare har fått många komplimanger för mina "slanka smala fotomodell-fötter"... Hihi... Nu är det korv-tår ;-) Och vart tog mina anklar vägen?? :-O

Magbild, vecka 36

2006-03-28T21:54:00.000+02:00

Vecka 36, 25 mar - 31 mar 2006

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2000-2500 gram och längden är ungefär 45 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Hur mår jag? Jag känner mig enormt stor. Varje dag får jag kommentarer om hur enorm min mage är. Idag fick jag t o m en kommentar av en sjukgymnast på KK (som ser gravida magar VARJE DAG) om att jag verkligen blivit STOR de senaste veckorna. Jag känner mig mer och mer otymplig, det blir svårare att sova på nätterna för varje dag som går. Vet inte riktigt hur jag ska ligga för att det ska kännas bra. Jag vaknar till varje gång jag måste vända mig, och när jag gör det tar det så lång tid att jag hinner bli klarvaken innan jag ligger på andra sidan. Det är ju kuddar och annat som ska läggas till. Emellanåt är det riktigt svårt att andas för att hela livmoder och bebis trycker på.

Angående förlossningen börjar den närma sig, och tyvärr är jag fortfarande väldigt rädd... Mathildasamtalen har inte gett det jag hoppades på. Mina förhoppningar var att få en barnmorska som peppade mig, fick mig att tro på mig själv och min styrka inför förlossningen. Kanske några konkreta råd. Istället har jag fått en kvinna som mest säger "Jaså" och "Jaha" då jag tar upp min rädslor... Jag måste ta mig i kragen och profylaxandas mer, och köra mer med avslappningsband för att klara detta psykiskt. Jag trodde att min rädsla hade blivit mindre, men istället är det nog så att jag stoppat huvudet i sandet ett tag till, men då D-day närmar sig går det inte längre...

Min lilla bebis känner jag emellanåt då hon rör sig. En armbåge, ett knä, lilla rumpan mm. :-) Det är jättemysigt!! Och buffar jag lite på henne, t ex knäna så buffar hon ofta tillbaks.

Här är min mage:

Vattengympa

2006-03-28T20:13:00.000+02:00

Här är lite bilder från min sköna vattengympa :-)

Jag kämpar i vattnet! ;-)

Den underbara avslappningen där vi flyter omkring i vattnet och förbereder oss inför förlossningen genom mental träning/peppning... Äntligen är vi viktlösa! :-)

Det godaste just nu!

2006-03-23T22:12:00.000+01:00

Det godaste jag vet just nu är FRUSEN BRAVO APELSINJUICE!! Mums!! :-P Somliga kanske skulle kalla det gravidmat? ;-)

Men jag tackar Ikea för deras "sommar-kollektion" där jag kunde köpa formar för isglass, och alltså min frusna apelsinjuice! Mums!

Visst ser den smarrig ut? ;-)

Kul i snön!

2006-03-23T21:21:00.000+01:00

Det är någon vecka sedan, men här är i alla fall bilder på mina fyrbenta favoriter som leker och njuter av snön!! :-)

Elvis i full fart framåt! :-)

Ludde älskar att äta snö också! ;-)

Bus mellan två brödrar! :-)

Magbild, vecka 35

2006-03-21T15:47:00.000+01:00

Jag hittade en ny ticker som jag tyckte var cool och pedagogisk! :-) Här står ju även barnets utveckling i magen. 37 dagar kvar idag... Ojojoj! Visserligen bara 5% som föds på utsatt dag, men man är ju ändå så inställd på det här magiska datumet, den 28 april. :-)

Vi skippade magbilden förra veckan, så nu har den vuxit till sig i två veckor.

Jag kan fortfarande inte fatta det fantastiska att denna stora gravidmage är MIN!! Sambon brukar ofta säga att det ser ut som om den är påklistrad utanpå min vanliga mage. Hihi... ;-) Men det beror nog på formen, förstås.

Den krokiga vägen hit...

2006-03-20T22:35:00.000+01:00

Hon träffade sin första kärlek då hon var 15 år… Relationen varade i närmare tre år. Det var faktiskt hennes moster som fick henne att öppna ögonen. Mostern frågade henne:
- Hur länge har ni varit ett par nu?
Hon svarade:
- Närmare tre år
-Oj!, utropade mostern, då är det snart för sent att byta!!
Kort därefter avslutade hon relationen.

Men hon har alltid haft långvariga förhållanden. Hon tror på kärleken, på familjen och mamma, pappa, barn. Hon tycker om och intresserar sig för människor. Jag vill inte påstå att hon blir lätt förälskad. Kärleken slår inte ner som ”Boom, kaboom” men hon har inte heller svårt för att bli förälskad. Hon tycker helt enkelt om människor och har lätt för att se deras goda sidor. Är det kanske därför hon valt fel vid ett antal tillfällen?

Hon har förstås även varit singel, hon har alltid varit en ”partybrud” som älskat att vara ute bland folk, lära känna nya människor och att DANSA! :-) Både som singel och i parrelationer har hon varit mycket ute på krogen bland folk och med vänner.

Jag berättar inte hur många långa förhållanden hon har haft, men det är en del. Sambo några gånger och givetvis då även en hel del separationer. Det har gett henne erfarenhet, och även gett henne en stor portion av självkännedom.

Hon har även varit i en del mindre trevliga relationer med grå-svarta minnen som hon bearbetat (förhoppningsvis) det mesta av.

Hon är van att bli beskriven och emottagen som en omtänksam, mjuk och empatisk kvinna av sina närmaste vänner som känner henne bra. Eftersom hon gillar människor har hon alltid sett sig som en kvinna som ska bli mamma ”en dag”. En bra, omtänksam mamma. Hon har aldrig tvivlat på sin förmåga att vara en bra mamma. Det tog dock lite längre tid innan hon kände den här riktiga längtan. Kanske berodde det på att det inte kändes rätt att skaffa barn med några av männen hon hade relation med (ja, givetvis bara en i taget!!), men säkert också mycket för att hon är en akademiker som tillbringat 6 år på universitetet. Då finns inte barn på kartan, inte just då i alla fall. Då inbringar man kunskap, man utvecklas väldigt som person och man njuter av att vara student.

Längtan och tankarna på barn kom då hon var i 30-årsåldern. Då befann hon sig i relation med en man som hon var skeptisk till att ha som far till sina barn. Så stark har aldrig hennes längtan efter egna biologiska barn varit att hon skulle kunna tänka sig att skaffa barn med en man som inte vore en bra far till hennes barn. I så fall har hon hellre tänkt sig att adoptera ett barn ensam.

I nästa relation växte sig längtan allt starkare. Relationen var väl inte hundraprocentigt lycklig, långt ifrån (de var alldeles för olika), men paret började ändå försöka skaffa barn. De provade och provade och varje månad uteblev resultatet. Mannen hade ett barn sedan tidigare, och för henne blev det mer och mer tydligt att hon inte var en biologisk mamma. Ibland kände hon sig sorgligt utanför deras tvåsamhet. För varje månad gjorde det mer och mer ont då mensen dök upp. Speciellt ont kunde det göra att vara på fester där ALLA var föräldrar utom just hon. De kunde vända sig till hennes sambo och säga:
- Ja, du har ju dina småbarnsår över, det måste vara skönt!
Eller:
- Ni gör klokt i att välja bort barn!
Det som också kunde göra henne irriterad eller ledsen var då män kunde sitta och skryta om sina barnalstringsprestationer, som t ex:
- Jag prickade rätt vid första försöket! O s v

De påbörjade en utredning där det verkade som om ”felet” låg hos både kvinnan och mannen. I närmare 2 ½ år provade de. 2 ½ år av tröstlöshet och gråt då det konstaterades att ”Det blev inget denna månad heller!”. Vänner som inte ens ville ha barn då de börjat prova, blev gravida och födde under tiden som de stod och stampade på en och samma punkt.

Hon började må dåligt i relationen. Det var många saker som bidrog till detta. Bl a hade han ett humör som han inte kunde eller ville styra över. De började i familjeterapi, men det hjälpte inte alls. Hon upplevde det som om han inte var mottaglig.

En vacker dag vaknade hon och kände att hon inte ville skaffa barn med en man som målade hennes himmel grå varje dag, oavsett hur klarblå den var då hon vaknade. Det ena ledde till det andra och hon lämnade mannen.

Hon levde singel ett tag (ett dryga halvår) och under denna tid hade hon inget sug efter barn, hon mådde väldigt bra, och kände att hon återigen hade lärt sig mycket om sig själv.
- Det är aldrig roligt att åldras, men det känns väldigt skönt att känna att man blir klokare för varje år som går, och för varje medgång och motgång man genomgår! tänker hon.

Sen en februarikväll kommer HAN där. De har bestämt träff på det stora torget och han dyker upp i ljuset under en gatlykta och hon känner att hon tycker om hans sätt att gå. Han ler vänligt och frågar hur hon mår. De går till ett café och hon känner med en gång att hon tycker väldigt mycket om den här mannen. Han är väldigt uppmärksam, pratar, lyssnar och ser henne som den hon verkligen ÄR! Hon undrar ifall hon nånsin har träffat en sån man tidigare?! Hon trodde väl helt enkelt att män inte kunde ha den egenskapen?? De trivs väldigt bra ihop och de träffas flera gånger och fikar och pratar mycket i telefon. Varje gång känner hon att hon inte kan sluta prata med honom, det finns så mycket att säga och diskutera. Han är både rolig och intelligent. En dag sitter han och ser henne väldigt djupt i ögonen. Hon känner sig generad och tittar bort. Tänker: ”Å, nej han verkar ha blivit förälskad i mig! Hur ska detta gå?”. Men hon känner samtidigt att nu när han kommit in i hennes liv vill hon/kan hon inte vara utan honom. De pratar lite om det, och han förstår och ser att hon blivit generad.

En dag när de sitter och pratar känner hon att hon sitter och tittar på hans mun hela tiden, sättet han biter sig i läppen när han pratar och ler, och tänker att han har väldigt vackra tänder och fin mun. Blixten slår ner och hon inser att hon blivit FÖRÄLSKAD!

Relationen går snabbt fram, det känns så RÄTT. Hon undrar vart hon har letat män tidigare? Har hon plockat upp dem ifrån SOPTIPPEN? Det känns nästan så. Hon trodde inte det fanns så underbara män som han?!! Det känns som om de passar som handen i handsken för varandra.

I maj bestämmer de sig för att leta lägenhet, att det är de som hör ihop och även att de vill ha barn tillsammans. Det känns ju så RÄTT!! En vecka senare har de en trea nära havet. Bara någon vecka efter det inser hon att hon är GRAVID!! De är så glada att tårarna rinner på deras kinder!

Dagarna innan midsommarafton kommer BLODET och smärtan! Det gör ONT i magen och hon blöder mycket. Han är på jobbet, hon åker till kvinnokliniken. Med benen i gynstolen får hon höra av jourhavande läkare:
- Jag kan inte längre se några tecken på graviditet!

Hon faller och faller, djupt ner. Hon gråter och gråter… Hon är så olycklig att hon skriker ut sin sorg. Tankar om åren hon har försökt bli gravid, och att det kanske inte är meningen att hon ska bli mamma? Det är tusen tankar som far runt i skallen på henne. Psykiskt sett tar det tid för henne att hämta sig – även om det ”bara” är ett missfall i sjunde veckan. Det är alla år av längtan också som satt sina spår. Och hennes ålder. Hon är nu 36 år. Det blir ju inte lättare att bli gravid eller att behålla ett barn.

Två månader senare är hon gravid igen! Hon är överlycklig, han också, men de vågar ändå inte tro att det är sant. Kan det vara sant? Får de behålla sitt kärleksbevis denna gång?? Graviditeten blir en stor glädje men också en väldig oro. Kommer något att gå snett? Även efter de berömda 12 veckorna är hon fortfarande orolig för att något ska gå snett.

Nu är hon (=JAG) i vecka 35. Oron finns kvar, men också mycket glädje och förväntan till det lilla kärleksbarnet i magen.

Jag älskar dig, Ulf, min sambo! Och jag älskar dig, mitt ofödda lilla barn i magen!

Djupandning, mellanandning och flämtandning!

2006-03-18T18:28:00.000+01:00

I helgen var jag och sambon på profylaxkurs. :-)

Åååååå, vad bra den var!! Vi kände oss helt fyllda med energi och glada och positiva under tiden och även efteråt. :-)

Jag kanske ska börja "från början"? ;-) För er som inte läst min blogg så regelbundet: Jag är förlossningsrädd. Varför? Det är en lång historia, men den avslutas i alla fall med en lång rad hemska förlossningsberättelser från vänner och bekanta (de flesta har ju fått barn innan mig). Jag tror att fram tills för ca två år sedan hade jag inte hört en enda positiv förlossningsberättelse, utan alla handlade om extrem, outhärdig smärta och kvinnor som sprack ända upp till öronen (ska inte gå in på detaljer nu), mm. Antingen var det dessa eller var det några som sa "Det är inte värre än att gå till tandläkaren" och jag som aldrig varit rädd för att gå till tandläkaren avfärdar dessa sistnämnda påståenden som bullshit!

Såååå... profylaxkursen är en del i min (vår) förberedelse inför den stundande förlossningen.

Kursledaren Helena är barnmorska och verkligen helt fantastisk!! Hon stack inte under stol med att det gör j-ligt ont att föda, men att det är den häftigaste och roligaste upplevelse man kan vara med om.

Vi följde mycket "Annas profylax" (Anna har skrivit boken "Innan du föder" => jättebra bok som rekommenderas varmt!). Vi lärde oss att djupandas (används då värkarbetet startar), mellanandning (i mitten av förlossningen) och flämtandning som används då "värken är snudd på outhärdig".

Hon gav oss målbilder, vi fick göra avslappning, hon gav tips på bra förlossningsställningar, och framför allt engagerade väldigt mycket våra partners (eller coacher som de gillade att bli kallade ;-) ) i diskussionerna (bl a deras viktiga roll under förlossningen) och gav tips på olika former av massage under förlossningen.

Detta var kanon för mig och sambon. Det blev en helt annan form av samhörighet kring förlossningen än vi kände under föräldrakursen.

Vi blev så uppfyllda av glädje och energi från Helena! Helt fantastiskt! Sambon sa efter kursen att han hade önskat att hon skulle vara med under förlossningen, och det kan jag hålla med om! :-)

Vi träffade även ett gäng jättetrevliga blivande föräldrar som vi pratade mycket med. Ett av paren hade vi gått föräldrakurs med, men eftersom vi inte ens hade presenterat oss under den kursen visste vi inte hur trevliga de var! ;-) Nu blir det några fikor med henne och säkert barnvagnspromenader också (hon är beräknad till en dag efter mig, så vi kanske t o m ses på BB ;-) )

Mitt nya attribut

2006-03-16T11:53:00.000+01:00

Här är mitt nya attribut... Jag har fått Carpaltunnelsyndrom och detta är min räddare i nöden: två stycken handledsskydd som jag sover med på nätterna. Vet inte riktigt om de hjälper än, men jag hoppas. Vaknar på nätterna med värk i lederna i fingrarna,mm. Ja, ni kan själva läsa här nedan. Citatet kommer ifrån Ortopedkliniken, Oscarshamns sjukhus:

Orsak och symtom
Orsakerna är att en av nerverna, medianusnerven, har hamnat i kläm. Nerven går tillsammans med fingrarnas böjsenor i carpaltunneln, vars botten och sidor utgörs av ben och taket utgörs av en tjock bindvävsplatta. Vid vävnadssvullnad eller inflammation kring böjsenorna har nerven ingenstans att ta vägen, den kläms till. Kraftig böjning av handleden förstärker tillklämningen.

Carpaltunnelsyndrom uppstår lättare vid en del sjukdomstillstånd, t ex diabetes, reumatoid artrit - inflammatoriska ledsjukdomar - , efter handledsbrott och ibland i slutet av graviditeten.

Symtomen är stickningar och/eller värk i ett eller flera fingrar, framför allt nattetid. Mest drabbas tumme, pekfinger och långfinger. Fingrarna kan domna vid vissa aktiviteter, t ex när man håller en telefonlur eller tidning, vid cykling, bilkörning och stickning. I svårare fall är känseln nedsatt ständigt i ett eller flera fingrar. Man känner sig fumlig och har svårt att plocka småsaker. Svaghetskänsla finns i tumme eller hand.

Ont i halsen! :-(

2006-03-16T11:09:00.000+01:00

Idag är jag lite gnällig... Ont i halsen och har knappt sovit på hela natten.

Det här med att naturen ställer in sig på att man ska vara vaken på nätterna då bebisen kommer tror jag bara är bullshit! Det är nu som man behöver ladda krafterna inför den stundande förlossningen och efterföljande krävande (men säkert helt fantastiska!) tid med den nyfödda.

Så förutom 40 kissturer till toaletten, kramp och krypningar i vaderna och totalt omöjligt att hitta en bra sovställning så låg jag nu och led p g a en värkande hals. Blä! Måtte jag bli frisk snart!

Till helgen är det profylaxkurs för mig och sambon - det ska bli spännande och roligt! :-)

Det kom ett brev med posten...

2006-03-15T10:25:00.000+01:00

Det damp ner ett tjockt kuvert i hallen en dag! :-)

Från Canada!!

Det var Anna i Toronto som hade skickat en jättefin present till oss, eller snarare Lillan i magen! :-)

Det är en Olympiadräkt från OS!! :-) Jättefint och gulligt! Vi blev så glada!! Tusen tack till er båda, Anna och David! Ni är så goa!

Lilla Anna, jag SAKNAR dig!! Jag hoppas att det kommer att ordna sig med David, vi båda tänker ofta på er och skickar varma tankar om snar bättring för honom! Det går inte ens att föreställa sig hur ni har det, men jag vet att är det någon som klarar det är det ni två!

STOR KRAM till er båda och TACK än en gång!!

Energiboost!! :-)

2006-03-13T22:52:00.000+01:00

I förmiddags blev jag energiboostad! Det blir jag ca en gång i veckan av ett härligt gäng med roliga, trevliga, vackra och sociala gravida tjejer!! :-) I själva tråden är vi 19 pers, men blir sällan mer än 8-9 stycken då vi träffas.

Det är verkligen jätteroligt att träffa dem! Vi ser alla fram emot sommaren då (förhoppningsvis) alla har varsitt litet troll i varsin barnvagn som vi har med oss då vi går barnvagnsturer och picnicturer i stans parker. :-)

Här är två bildbevis från två av fikorna. Den översta är ifrån idag då vi var ute på Ribban vid havet och fikade. Solen lyste och det var helt underbart väder! :-)

Här har vi Marie (BF 25 april), Petra (BF 28 mars) och Eva (6 dagar över tiden)

En annan gång vi fikade på ett mysigt café. :-) Jag (jo, mina 25 kilo plus på vågen börjar synas i ansiktet också, jag vet!), Petra, Anna och Marie.

Att jämföra bebisar...

2006-03-13T15:45:00.000+01:00

Jag pratade med en relativt nybliven mamma häromdagen... Liksom jag hade hon reagerat på det sätt som vissa mammor hela tiden måste jämföra sina barn med andra barn. Fastän jag själv inte tillhör kategorin "nybliven mamma" - än - så jag har också reagerat på detta och tycker ärligt talat att det verkar jättejobbigt!!

Min väninna sa att hon medvetet fick undvika vissa personer på diverse babyfikor för det ständigt skulle jämföras framsteg mm.

Varför ska det jämföras??? Jag tror för min del att jag skulle bli fruktansvärt frustrerad, irriterad och stressad över att träffa sådana mammor jag också. Och varför ska det vara okej att jämföra bebisar när t ex betyg i skolan är något som är "usch och fy" i de flesta sammanhang? Och ska männens plånböcker också jämföras med varandra? Eller storleken på bostaden?

Jag förstår att dessa mammor är stolta över sina barn (självklart har alla mammor det sötaste och duktigaste barnet av alla) men en ständig jämförelsestress verkar pågå...

Vad ska vi dra för slutsatser angående dessa jämförelser? Låt se nu, jag hör samtalen som pågår om ca 40 år här i min fantasi...

- Jag förstod tidigt att Gert-Ove skulle bli en framstående kärnfysiker, han fick ju sina framtänder två veckor före sina jämnåriga!

Eller:

- Ja, den där Matteo har man aldrig kunnat lita på... Han började sitta utan stöd mycket senare än sina jämnåriga så vemsomhelst kunde räkna ut att han skulle hamna i kriminella kretsar och bli narkoman!

Jag säger bara redan nu - innan jag blivit mamma: Jämför inte era bebisar med varandra!! De är bra som de är, och varken bättre eller sämre än de som är före eller efter i utvecklingen!

Melodifestivalen

2006-03-13T10:53:00.000+01:00

Jag kan ju inte bara låta det passera utan att kommentera spektaklet... Detta måste vara åtiondets sämsta deltävlingar nånsin!! De ena var sämre än det andra. Usch och fy, alltså!!

För det första Carola... Denna diva med sin "nya kropp"... Inte tyckte jag att hon blivit smal direkt, hon såg rätt rund ut, men hon kanske var jättetjock innan? Det nya var väl då att hon såg direkt elak ut. Kan inte någon känd och bra makeupartist tala om för henne att man inte ska plocka sina ögonbryn så man ser ut som en djävul? Hon såg ju så ARG ut? Och låten??!! Sååå meningslös, helt otroligt! Hon hade ALDRIG vunnit om det inte varit just Carola. Säkert går eländet och vinner i finalen också. *ryser av obehag*

I somras var vi på "RixFM-festival" i Malmö. Där var många proffessionella artister, bl a Nanne Grönwall (Heja Nanne! Vilken karisma! Charmig kvinna utan divalater!), BWO m fl och alla sjöng de 2-3 låtar vardera på ett bra sätt. Sedan skulle hela tillställningen avslutas med Carola... Vad händer? Jo, då stängs hela scenen av och vi i publiken får stå och bara vänta i 20 minuter. När sedan skynket dras upp sitter Carola på en gunga och ska se sååååå helgonlik ut och sjunga någon visa tillsammans med en kör. Pinsamt var det! *ryser återigen* Ännu mer pinsamt var det att hon hela tiden fick fråga vad kören hette, för det glömde hon, och sa sedan fel namn vid ett antal tillfällen... Hon är väl så uppe i sig själv. Vi var många som tröttnade på denna egofixering och lämnade "festivalen" innan hon hade sjungit färdigt.

Och sen "Rednex" som gick vidare, gud så pinsamt... :-(

Det är inte många av låtarna som fastnat hos mig, men jag minns att jag tyckte att Andreas Jonssons låt var väldigt proffessionell i alla fall. Han skulle nog inte göra bort Sverige - i motsats till många andra. ;-) Frågan är ifall vi kan kvala in med dessa bidrag som vi valt ut?? Jag tvivlar.

När jag ändå klagar måste jag avsluta med att klaga på programledaren!! Herregud, hur kan svt välja en kvinna som är så egocentrerad och som tror att hela Melodifestivalen handlar om HENNE och inte om låtarna och artisterna?? Varför inte t ex Pekka Heino som har så behaglig röst och inte har något behov av att vara i centrum hela tiden utan släpper gärna fram andra? Emellanåt tycker jag att Lena varit så pinsam att jag gått ifrån TV:n. Huuuu...

Nu har jag fått gnälla av mig lite! Ha en bra dag!

Oro igen!!

2006-03-10T19:48:00.000+01:00

Denna ständiga oro... :-(

Pratade med en kompis idag som är gravid i vecka 23... Hon och hennes man har också försökt få barn i flera år. Det var så skönt att höra att det är fler än jag som är så orolig. Vi konstaterade att det nog beror på att vi längtat såhär länge, och även haft missfall. Vi tar liksom ingenting för givet. De jag känner som är orolig har varit i precis samma sits som jag: försökt ett tag och är några år över 30...

Igår på kvällen vid 18-tiden kom jag att tänka på att jag inte känt henne i magen på hela dagen. Jag provade att dricka flera glas isvatten, la mig ner och buffade på magen rejält. Kände några hårda delar i magen (=bebis) och rörde dem = INGET GENSVAR :-(

Jag testade att äta FYRA apelsiner. En brukar få henne att dansa i magen. = INGET GENSVAR :-(

Jag la mig ner på rygg, och höger sida, vänster sida (en stund på varje) eftersom hon brukar vakna då och sparka till för att antagligen ligga bekvämare eller säga till mig att jag ska ändra liggställning. = INGET GENSVAR :-(

Vid 21-tiden var jag så orolig och hade provat "allt" utan något gensvar eller tendens till liv i magen, så jag kände att jag inte kunde fokusera på något annat och började gråta.

Goa sambon ringde till KK, jag kunde inte för jag grät hela tiden. De sa åt oss att komma in med en gång. De såg att jag var helt ifrån mig och de kramade om mig, jättegulligt! Och då grät jag bara ännu mer...

Fick lägga mig ner på en brits och fick tagit CTG-kurva (=apparat som registrerar bebisars hjärtljud. Fästs på mammans mage). Det tog ca en halvtimme. Det var en härlig känsla att höra hennes hjärta!! :-) Sen fick vi vänta på förlossningsläkaren som skulle läsa kurvan och ge oss vidare besked. Hon var på operation så det blev en låååååång väntan! Stackars sambon var så trött efter all sovrumsrenovering och tidiga morgnar att han somnade. Till sist kom hon i alla fall och sa att hjärtkurvan såg jättebra ut. Vi kom inte hem förrän vid 00.30, och det tog en halvtimme att hittar parkering här utanför. Pust!!

Efter att inte ha känt några fosterrörelser ska man komma tillbaka dagen efter på blodflödeskontroll. Så jag har varit på KK idag också. Det kollar de med hjälp av ultaljud. Hon som tog det var jättegullig och fastän det inte var meningen fick jag med mig tre foton hem på henne! :-) HURRA! Det var så mysigt att se henne igen, lilla sessan! Hon tog två foton på hennes fot ;-) Sen frågade jag om jag kunde få en bild på hennes profil också och ta hem och visa hennes pappa. Och det fick jag.

Här är "fossingen" från sidan ;-) Den är hela 7 cm lång från häl till stortå!!! (Hon mätte den på skoj) Jag tycker det låter jättestort!

Här är lilla underverket!! :-) Hon har fått pappas näsa ser vi! *fniss* Hon kommer ändå att vara världens sötaste bebis, det vet vi redan. :-D

Såg att hon hade vänt sig och lagt sig med huvudet neråt igen. :-) Kanske var det det som gjorde att hon inte rörde sig igår, det var tillräckligt ansträngande att vända sig, så då fick hon allt vila en dag :-)

Idag har det varit full fart i magen igen. :-) Nu får hon minsann ta och vara aktiv i magen varje dag fram tills hon föds. ;-)

Sagt på föräldragrupper

2006-03-09T10:19:00.000+01:00

Här är lite kommentarer från olika föräldragrupper (de flesta från den vi gick)

- Varför finns det inga kulvertar* på UMAS? Det finns ju på Universitetssjukhuset i Lund! Det är konstigt att det inte finns kulvertar här!

- Var ska man parkera då det är dags? Vilken parkering i sjukhusområdet är billigast?

- Kan inte kvinnorna bli hypnotiserade under förlossningen. Det funkade ju för Peppe Eng i Let´s Dance, han hittade ju takten så!

Nedan: Sagt av en person allting inom loppet av en timme, på rundvandring på förlossningen:

- Var ska papporna äta under förlossningen?
- Vad kan papporna äta under förlossningen?
- Finns det kylskåp att sätta in maten i?
- Kan man värma mat i microvågsugn, finns det?

På väg till patienthotellet:
- Finns det restaurang där?
- Ligger det en pizzeria i närheten?
- Vad kostar maten här?
- Hur många mål om dagen får man?
- Är det sjukhusmat man får?
- Är kvällsmaten varm?

Behöver jag skriva att alla frågorna ovan är ställda av MÄN? ;-D

*De flesta vet ju vad det är, men vissa tvivlar kanske eftersom frågan inte känns så extremt relevant på en föräldrakurs ;-) Gångtunnlar under sjukhuset mellan olika avdelningar är det alltså! ;-)

Avgrundsvrål och ultraljud!

2006-03-08T22:31:00.000+01:00

Idag har varit en händelserik dag. :-)

Imorse var jag på vattengympan, den förlossningsförberedande. Som alltid lika trevligt. Ledaren är barnmorska och såååå trevlig. :-)

Vi pratade om smärtlindring och hon sa att den allra bästa smärtlindringen är den att man ska tänka att när man föder så är varje värk ett steg närmare att träffa sin bebis. :-) Och det stämmer ju! Man ska tänka "Ja, ja, ja!" istället för "Neeeej!" under värkarna. Hihi... lätt för mig att säga nu, som aldrig varit där. Men det hjälper ju att vara mentalt förberedd och positivt inställd. :-)

Efter vattengympan var vi på ULTRALJUD! :-) Det var jättemysigt att se henne igen. Fast hon låg faktiskt precis som bilden under "Magbild vecka 33" (med undantaget att huvudet var uppåt och rumpan neråt istället), d v s med både armar och ben framför ansiktet, så vi fick inte se hennes ansikte. Vi fick därför bara bilder på en liten kind med massor av händer och fötter runt ;-), en fot och skallbenet uppifrån med små fjun till hår på ;-) Fast vi vet ju att hon kommer att vara världens sötaste bebis ändå! :-D

Hjärta och kropp såg bra ut! Hurra! Hon väger nu 2220 gram och låg 7-8% över medelbabyn i vikt, men det var tydligen att hon hade mer hull och inte huvudet som var större än normalbebisen, gissade barnmorskan på. Tyvärr hade hon vänt sig till säte, så nu har hon tre veckor på sig att vända sig (7 av 10 gör detta), annars blir hennes mamma inte så glad. ;-) Vändningar provar de göra i vecka 36 och 37. Det är ingen trevlig upplevelse så det hoppas vi slippa! Det är hälften av alla vändningar som lyckas.

Nu på kvällen var vi med föräldragruppen på studiebesök på förlossningen. När vi gick i korridoren kom det en mängd avgrundsvrål från ett rum!!!! Jag trodde faktiskt innan vi kom dit att jag skulle flippa ut ifall jag hörde något sådant, men min tanke var bara "Vilka krafter den kvinnan har därinne!". :-) En annan tjej i gruppen bröt däremot ihop och började gråta, hon klarade inte av att höra dem.

Sambon provade lustgas och satt med jättestort leende då han testat. *fniss* Själv vågade jag inte prova då barnmorskan sa att 20% bryter istället ihop i gråtattacker då de testar gasen. Det hade jag inte lust med framför 6 andra par. Den risken får jag ta - och vill jag säkert också ta - då jag har ont istället.

Vilken hund är du?

2006-03-08T21:18:00.000+01:00

Jag har gjort en test på svt:s hundsida :-)

Vilken hund är du?

Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.

Kan nog stämma rätt så bra, jag är varken en bulldog eller en terrier i temperamentet! ;-)

Kan tillägga att jag är sambo med en MOPS! :-D "En barnkär, lekfull och pigg liten hund" ;-)

Magbild, vecka 33

2006-03-06T21:48:00.000+01:00

Ny vecka och ny magbild... Jag var lite lat i förra veckan och la aldrig upp en magbild, veckorna springer iväg. Här kommer bilderna, måste bara poängtera att jag faktiskt tycker att magen ser mindre ut på bilderna än i verkligheten. Nu är det många som tror att jag är i vecka 40, och senast idag hos barnmorskan hade min mage växt över den övre kurvan på sf-mått för magen. Ojojoj! Ska bli spännande att se på ultraljudet på onsdag vad de uppskattar längd och vikt till, till lilla trollet i magen. ;-)

Hihi, jag ser helt salig ut på alla bilder, men det äääär jag ju! ;-D Vi längtar så enormt mycket nu efter vår lilla stumpa! ;-D

Framifrån

Sen började jag fundera över hur hon ligger och hur stor hon är... Här är jag med en bild som det är copyright Lennart Nilsson på, från just vecka 33 ur hans bok "Ett barn blir till" (fast den står i min bokhylla ;-) )

Jämförelsebilden v 11 - v 33

Vad är det med karlar och TV???

2006-03-03T20:37:00.000+01:00

Återigen ett besök på förlossningen för samtal hos Mathildagruppen.

Ytterligare studier i väntrummet... Denna gång sitter ett par med sin endast några timmar gamla nyfödda son. Han var helt underbart söööööööt! Otroligt liten och pluttig och gav ifrån sig lite mysljud och pip emellanåt. Han var så sockersöt så jag kunde knappt släppa blicken ifrån honom! :-)

Han ligger i mammas famn, bredvid sitter pappan... Och vad gör karln?? Just det!! Tittar på TV!!!!!!!!!! Men hallå!!?? Inte nog med det, han sitter och kommenterar störtloppet som är på TV, det var inte många gånger jag såg honom kasta blickar mot sonen! Vad är detta? En konstig gen som vissa karlar har? Där sitter hans käresta med ett litet underverk i famnen och han väljer att kolla TV? Ja, vissa karlar blir jag nog aldrig klok på!

Såhär ser mina veckor ut! :-)

2006-03-01T21:24:00.000+01:00

Nu är mina veckor ganska inrutade, men det är baaaaaaraaaa roligt! :-)

Såhär ser det ut:

Tisdagar:
Rygg-gympa på KK för höggravida kvinnor med foglossningsbesvär

Onsdagar:
Förmiddag: Förlossningsförberedande vattengympa för gravida kvinnor
Kväll: Föräldragrupp

Torsdagar: Vattengympa på KK för höggravida kvinnor med foglossningsbesvär

Utöver detta:

Minst en gång i veckan fikar jag med mina nyfunna gravida tjejer som jag träffat via familjeliv.se. :-) Det är en rejäl vitamin-injektion!! :-) Ett härligt gäng som bjuder på sig själva och det blir många skratt åt dråpliga historier.

Går och pratar på Mathildateamet om min förlossning varannan - var tredje vecka.

En gång varannan vecka går jag till barnmorskan och kollar upp så att allt står bra till med mamma och bebis i magen.

Mycket graviditetssaker, men jätteskönt att aktivera mig efter en lång tids inaktivering.

En sociologisk studie på förlossningen

2006-02-27T16:41:00.000+01:00

Den 15 februari hade jag en sociologisk studie på KK i Malmö… Medan jag väntade på att bli inkallad till Mathildateamet för förlossningsrädda blivande mammor (hur besöket gick där kan jag återkomma till en annan gång) roade jag mig med att studera de andra patienterna i väntrummet/TV-rummet.

De höggravida kvinnorna som skulle föda kom med sina män och väntade på att få tillgång till ett förlossningsrum (det var tydligen väldigt fullt upp denna dag på KK). Under tiden stod teven på och Sverige spelade hockey mot någon (hrmmm, jag erkänner att jag inte är så superintresserad av hockey).

Jag studerade roat de båda paren som satt och väntade. Båda kvinnorna satt uppenbarligen och pustade och andades och hade värkar. Den ene mannen satt och tittade BARA på teven under tiden. Satt och skrek ”För faen, Sundin!” o s v stup i kvarten. Hans stackars kvinna la handen på honom och hyschade honom varje gång värkarna hade avklingat och lugnade honom med sina ”De klarar nog det, de vinner nog!”. Där satt alltså HON och lugnade honom mellan värkarna! Han ägnade inte henne en blick eller tanke under denna tid.

Det andra paret såg så söta ut. Mannen satt nere vid hennes knä, höll henne i händerna, klappade henne och såg henne i ögonen och frågade hela tiden hur det var med henne. Bara någon gång såg jag att han förstulet vände sig om och tittade hur det gick i hockeyn! Det var GULLIGT! Vilken skillnad det är!

Hoppas deras förlossningar gick bra båda två. Fast den förstnämnda kvinnan lät som om hon skulle få två barn att ta hand om i fortsättningen: ett stort och ett litet. ;-)

Taddaaaaa! :-D

2006-02-27T16:16:00.000+01:00

Här är mina nya glasögon! :-D

Vad roligt, det var 18 som gissade! :-) 16 här och 2 via mail. :-) Roligt att läsa era kommentarer om de olika också. Några skrev att de HOPPADES att det var B eller E… Hihi.

Det var alltså B som var mina nya glasögon! :-) Det var dessa som de flesta röstade på, sen kom E och på tredje plats D!

Ska berätta om de olikas ”historia”:
A) Dessa hade jag på 80-talet. Tyckte de var ursnygga då, nu tycker jag att de är fuuuula och hemska. Jag försvinner totalt i dem på något sätt. Passar inte heller min personlighet.

B) De nya glasögonen alltså. Valde jag för att jag egentligen föredrar glasögon som SYNS och hade bestämt mig för RÖDA denna gång. Jag gillar färgen skarpt! :-) Och så tycker jag ju självklart om formen. ;-)

C) Dessa har INGEN gissat på. De hade jag före de röda jag valde nu, men jag har väl egentligen aldrig trivts så jättebra i dem (det färgade glaset gjorde att ögonen ”försvann” på något sätt) och speciellt inte nu på slutet. Har ju nästan alltid haft linser då jag haft dessa så det har inte varit något stort problem. ;-)

D) Dessa köpte sambon för 10 kronor på Myrornas! :-D En hel del som gissade på dessa, lite roligt! Jag tycker själv inte alls att jag klär i dem.

E) Dessa glasögon hade jag innan C). De har jag alltid gillat, och gillar egentligen fortfarande. :-) Men glaset är för svagt och ibland vill man ju byta.

F) Glasögonen man använder i spelet ”Brainstorm”.

G) Dessa blev ju utom tävlan ;-) Men jag gillade formen och färgen på dem.

De som hade helt rätt (utan att gardera sig) var:
Kaisa, Mindi, Mintid, Jessica och Malin E

Och dessa hade också rätt (gissade på rätt tillsammans med E):
Lilla Anna i Canada, Lotta, Pernilla, Hanna och Jenny

Tack för att ni gissade! :-)

Gissa mina nya brillor!? :-D

2006-02-22T22:25:00.000+01:00

Jag har fått nya glasögon och tänkte att vi kunde roa oss med att ni får gissa vilka det är? (Ni som vet får inte lov att gissa ;-) )

Vore kul att höra allas gissningar! ;-) Avslöjar svaret i slutet av veckan (ifall jag fått några gissningar då ;-))

A)

B)

C)

D)

E)

F)

G) Nej, denna är alldeles för lätt... Detta är jag när jag var Grynet på en kändisfest i somras! :-D Dessutom hade glasögonen inget glas i ;-)

Gissa på nu! :-)

Mina fyrbenta älsklingar!

2006-02-22T22:19:00.000+01:00

Måste bara sätta in bilder på mina fyrbenta älsklingar också! De förgyller verkligen tillvaron och lockar till många skratt och värme i bröstet på mig.

Goare, gladare och snällare fyrbenta vänner får man leta efter!

Elvis favorit, tyghunden, måste ju också vara med. Den är hans bästa vän, tillsammans med Ludde. Den ska med upp i soffan, den ska med och hälsa på morgonen, han ligger och gärna och sover på den och gosar med den.

Hur stor ska jag bli??

2006-02-22T22:07:00.000+01:00

Vecka 30+3... Oj, vad magen växer, jag tycker att den är sååå stor nu!! Hur ska jag bli om 9 veckor??

Såhär såg jag ut kvällen innan testade positivt :-)

Och nu... Från ena sidan...

Blir den mindre från detta hållet?? Neeej?

Och bakifrån! ;-) Åtminstone känns det så. ;-)

MEn, jag är precis såååå glad och lycklig som jag ser ut att vara, över att vara i detta välsignade tillstånd, även om jag får höra att jag ser ut att vara i vecka 40. ;-) Bara lillan i magen mår bra så är jag nöjd!! :-) Är stolt över min mage och det är ett mirakel att det finns en liten flickbebis som sprattlar omkring därinne. Längtar bara tills jag får pussa på henne, lukta på henne, amma henne, byta hennes bajsiga blöjor... ;-)

- Herrejävlar!

2006-02-14T20:05:00.000+01:00

Det var vad jag fick höra idag då jag var hos min sjukgymnast. Det var en dam som frågade mig när det var dags. Då jag svarade "10 veckor kvar!" fick jag till svar:

-Herrejävlar, hur ska du se ut DÅÅÅ? Du är ju JÄTTESTOR nu.

Som om detta inte var nog råstirrade hon på min mage min resterande träningstid (=30 minuter) och jag förstod plöstligt hur dessa stackars djur på zoo måste känna sig:

(bilden är hämtad från www.exodus.co.uk/)

Alla hjärtans dag!

2006-02-14T15:21:00.000+01:00

Önskar er alla en fin Alla hjärtans dag!

Imorse då jag kom upp och gick in på WC hittade jag detta fina på vasken!!

Han är ju helt underbar, min sambo!! Jag blev så rörd!

Detta var innehållet i den blå påsen. :-) Mitt favoritläppglans i två olika fina färger. :-)

Och här är de söta nallarna! :-)

Nu ska jag bara komma på något bra att ge honom... Svårt!

Förmiddagen tillbringade jag med 6 andra gravida tjejer i min ålder som ska ha barn nu i vår! :-) Vi satt på ett fik och åt frukostbuffé. Mums! Det var jättetrevligt och mysigt! De är så himla trevliga allihop! :-) Ska bli roligt sedan till sommaren också när vi drar fram med våra barnvagnar som värsta barnvagnsmaffia! :-)

Från +10 till + 40 på 10 veckor

2006-02-13T22:15:00.000+01:00

Idag hos barnmorskan fick jag reda på att jag redan gått upp 10 kilo sedan inskrivningen. Hjälp!

Missförstå mig inte, för mig är det allra viktigaste att Lillan i magen lever och har hälsan och jag kan nog utstå det mesta (även i smärtväg) för att hon ska må bra...

Men när man sedan kör ett enkelt räkneexempel:
10 veckor kvar och man går upp i genomsnitt mellan 1-3 kilo i veckan... 10-30 kilo kvar att lägga på mig. Det blir en del kilon det!

Jag fick genast en syn framför mig:

Det är jag som använder mina gamla kjolar (i XS resp strl 34) som jag hade innan jag blev gravid som lårvärmare... ;-)